Värmen i morse när jag vaknade. Den slog emot mig på ett sådant där utländskt sätt. Jag hade tänkt springa en sväng men tänkte om. Istället tog jag med mig födelsedagsyxan och slog till ett gäng fina störar av spillvirke som lämnats ute i skogen efter avverkning. Blev klar med "staketet" runt landet som jag började med förra helgen. Åtminstone de grova delarna. Nu saknas bara lite småsly som ska tråcklas in så väggarna blir intakta. Det återstår alltid något. Helgen gick för fort.
Nere vid stranden idag träffade jag Maria. Stoffes syrra som hon var förr. Det var säkert femton år sedan sist eller så. Ett mycket trevligt återseende. Vi pratade en stund. Stod några minuter i sanden och gick igenom tiden efter gymnasiet. Tänk vad fort det går ändå, att berätta det viktigaste.
Jag sitter i tv-soffan bredvid mina barn. Klockan är dags att stänga av. De behöver komma i säng. Det tar ett tag. Och de är trötta på morgnarna. Men trailern för nästa program hinner gå på och båda ropar i kör "snääälla vi brukar få se det här. Bara det här. Det är vårt favoritprogram".
Det är inte sant men jag själv är trött och säger "okej".
I samma stund vet jag att jag skaffade mig problem. De där extra 20 minutrarna är skillnad på en bra läggning och en dålig. Så år det alltid. Ändå har jag gjort det igen!
Och jag fick ju rätt. Det blev skrik och bråk och båda hann bli riktigt förbannade på varandra mellan badrummet och sängen och sedan tog det en lång stund att få båda att andas så pass lugnt att det gick att säga godnatt.
Och imorgon är alla trötta igen...
/ Guldfiskpappan
Jag och Hedda tog årets första dopp och det var förvånande bra temperatur.
