Två veckor kvar

Det var en fin helg på landet, jag ville verkligen inte åka därifrån. Det tar emot att jobba nu när jag är på upphällningen. Bättre hade varit om jag planerat så att semester gick över till nytt jobb. Men sådant där går inte alltid att styra som man vill.

Det rådde ett ovanligt lugn ute på torpet de här dagarna, det är något med luften när vi rör oss mot augusti. Det har också varit sommarlov i många veckor nu och då har den inledande entusiasmen och energin gått över i en mer lunkaktig form. Det är rätt skönt. I landet växer det så det knakar, mangold, grönkål, svartkål, lök, sockerärtor, potatis, sallad och kryddor. Det är Helenes förtjänst. Jag bara gräver. Den här gången kom jag ihåg att ta med mig mat hem så jag slipper gå till affären och handla allt som bara är att plocka här ute. Tåget är strax inne i Stockholm, den yngsta sonen är med tillbaka. Imorgon är det måndag med nya koranbränningar att bevaka. Två veckor kvar.

Jobba sent – men sedan då?

Det blev sent. En nyhetsartikel behövde bli klar och det gjordes avvägningar in i det sista. Jag fick ringa och sköta kommunikation i Slack samtidigt. När jag äntligen skulle gå hem hade jag slarvat bort mina nycklar. Jag hann ut till cykeln innan jag upptäckte det, och fick vända. Inne på redaktionen igen blev det mer jobb. En knapp timme senare gick jag varv på varv inne på redaktionen för att hitta nyckelknippan. Jag letade på toaletter och i soffor, gick igenom alla fack på väskan och uppmanade alla att hålla utkik. Framgången uteblev. 

 – Jag skiter i det nu och går hem. Får hoppas någon hittar dem imorgon, skrev jag till min fru. 

Sedan tömde jag väskan och hittade dem. Gömda under datorn i ett fack jag aldrig lägger nycklar. 

 Kom jag hem glad och pigg? 

Nja.

AJ

Måndagstisdag

Så var vibben på jobbet i dag, med skillnaden att där fanns 

1. en popcornmaskin

2. en mjukglassmaskin

3. en lösgodisvägg

som det var fritt att plocka godsaker ur för alla och en var. 

Men var stod allt detta goda parkerat? På den mer kommersiella avdelningen såklart. Det är bara där sådant där lockbete fungerar på folks humör. På den journalistiska halvan av våningsplanet tar alla gärna, men inte utan att säga något i stil med "jaha, vad krävs härnäst för att få folk att jobba, dubbel lön?"

Jaja, jag tog en strut popcorn och jobbade på med mitt. 

En månad på DN Sthlm

Omtumlande, lärorikt, bitvis svårt. Det har varit några utmanande och roliga veckor på nya jobbet. Som det brukar vara är rätt arbetssätt och organisation nyckeln till framgång och en sådan är inget man skapar på en kvart. Min bild är att det finns saker att jobba med här – och att vi gjort flera framsteg redan. Veckan som gick fick vi nya lämningstider, redan klockan 15 ska innehållet till morgondagens tidning ligga helt klart för att redigeras. Och här betyder helt klart, helt klart. Bilder, grafik, citatkollar, allt ska vara gjort. Det betyder att större delen av det som ska vara med i papperstidningen måsta produceras tidigare än under samma dag. Och för att det ska vara hållbart i längden krävs det en plan för gärna en hel vecka i förväg, åtminstone i stora drag. Detta kräver hög grad av framförhållning och här har jag själv en hel del att lära. Jag är lyckligtvis omgiven av en hel hög mycket kompetenta journalister som alla vill göra ett bra jobb. Vecka för vecka blir jag lite klokare försöker jag tänka även om jag varje fredag drabbas av lätta panikkänslor när tre tidningar (lördag, söndag, måndag) ska ligga klara klockan 15. Vad gäller webbpubliceringar är det snarare arbetsdagens slut som gäller men även här ska hela helgens "paket" vara färdigt. Parallellt mer allt det planerade ska vi också agera nyhetsredaktion och göra snabb rapportering och ha möjlighet att rycka ut snabbt. Det är många bollar i luften som gäller.

Själva innehållet då? Ja, här är det fortsatt experimenterande som gäller tror jag för att hitta rätt. Snabba nyheter och mer tidskrävande granskningar inom en rad olika ämnen som berör invånarna i Stockholms län och allra helst ännu fler än så. 

To be continued.

Klart: Jag går tillbaka till Stockholmsjournalistiken

Jag ska byta jobb. Om några veckor lämnar jag Fastighetsnytt och Byggindustrin för tjänsten som nyhetschef på DN Stockholm. Jag har fått äran att efterträda Linda Hjertén som ska gå tillbaka till Aftonbladet och satsa järnet på kriminaljournalistik som reporter. Det blir stora skor att fylla men jag ser mycket framemot att få börja jobba med Stockholmsjournalistiken igen.

Det mindre roliga är att jag måste lämna min nuvarande redaktionen. Jag har lärt mig en massa nya saker och träffat smarta och kloka kolleger som jag kommer att sakna hårt. Men som tur är finns alla människor kvar.