Trettonhelgssamling hos mamma och pappa i huset i Katrineholm.
Vi tar tåget för att slippa vägarna. Det blir ju såklart strul på stationen. Spårändringar och förseningar.
Det blir irriterar i familjen.
Jag håller masken. Fokuserar på uppgiften. Få alla på tåget.
"Blir det lunch när vi kommer fram annars måste vi fixa något!?" hör jag henne säga. Med den där sammanbitna rösten.
Jag har ingen aning. Jag har inte tänkt på att stämma av det med föräldrar och de syskon som redan är på plats.
"Jag vet inte men jag kollar det direkt", svarar jag så neutralt jag kan.
Kravet på en att alltid ligga ett steg före och just ha koll, veta saker, ha svar, är det svåraste med att vara förälder och vuxen.
Jag och Henrik pratade om det igår på festen hemma hos Mattias och Lisa. Alla kände igen rädslan för att bli påkommen, avslöjad med att inte ha kontroll över huvudtaget. Att brista i sitt ansvarstagande.
Ändå är det så lätt hänt att det mellan två vuxna i en relation är just det siktet riktas in på i en irriterad situation. Jag fick dig! Du har ingen koll alls!
Det gemensamma utgångsläget borde istället vara att ingen har full koll men att man med varandras hjälp kan fylla i varandras luckor.
Som det är när flera ingår i ett team.
Jag cyklade hem genom Sofo klockan 01. Det var längesedan. Jag såg mig själv på trottoarerna för 8-9 år sedan. Samlingar av unga människor, ringades efter borttappade vänner, på jakt efter nästa stopp, mer fest, ett sätt att förlänga natten.
Jag lämnade den fest jag själv var på i tid för att klara morgondagen. Jag ville egentligen stanna tills solen går upp igen. Jag träffade vänner från förr, som jag inser är vänner även nu. Vi pratade om då, nu och sedan. Om säkra kanaler på internet, om litteratur, arbete och familjeliv.
Lisa hade fixat allt som på krogen. Till och med hängt en pinata i lampan i köket. Johan höll för ögonen på Mattias, som missade allt.
Det var fint att cykla hem i snön klockan 01 på natten och komma hem till fru och barn
Jag läste igår på Medium, tråden handlade om att Medium snart kommer att börja suga och sälja ut på grund av att riskkapitalisterna som gått in med pengar inte fått ut vad de velat, och hamnade på en länk: posthaven.com
Intressant! Av folket som skapade underbara Posterous.com som Twitter köpte och dödade.
Jag läste deras programförklaring – the pledge – och blev fast. Jag var tvungen att signa upp.
Så här är jag nu. Med ytterligare en bloggtjänst. Jag vill tro att den kommer att vara länge.
