Mitt liv som bloggare

Vad är det för titel? Mitt liv som bloggare? Jag bloggar ju knappt. Dessutom är jag för gammal och för försiktig med mitt privatliv på internet för att bli en riktig bra bloggare.

Men kanske behöver det inte vara så. Eller jag vet att det inte behöver vara så. En blogg kan innehålla vad som helst och även om Bloggaren med stort b blivit förknippad med unga personer, främst kvinnor, som bjudit på det mesta kan jag göra det.
Det är något mycket befriande i att skriva på det här sättet. Det jag skriver publiceras för allmän beskådan (även om publiken jag har här är minimal) och därmed är det kul. Jag har så många gånger skrivit dagbok men aldrig orkat hålla på mer än några dagar eller veckor. Motivationen försvinner. För vem gör jag det här? 

Min farfar skrev dagbok hela sitt liv, böcker som min pappa nu ärvt. Har han läst dem? Det tror jag inte. 
Fast det slår mig nu när jag tänker tillbaka, jag skrev faktiskt dagbok under det år jag bodde i London och Los Angeles som yngling och de texterna kommer jag att återvända till. Det har jag faktiskt redan gjort. Men det var en period då jag hade all tid i världen för personlig reflektion och fick uppleva en rad händelser som förändrade mitt liv på kort tid.

Det är svårare att hålla uppe dagboksglöden i det mer stillsamma liv jag lever nu. Tid är dessutom en bristvara. Det här skriver jag i den där luckan som uppstår då ungarna gått upp på lördag morgon men ännu inte ätit frukost, eftersom jag måste fixa den. 

Det som en bloggtext förlorar vid en jämförelse med dagbokstexten (eller vinner) är ett gallringsfilter. Det mest ogenomtänkta lämnar jag utanför. Jag tror det gör det hela bättre överlag.

Well, vi får se hur stringent jag kommer att vara i detta. Förhoppningsvis återkommer jag snart. 

Det finns saker som talar för större inspiration framöver.

  • Jag finns på Twitter som ajennische