The mystic wall of Lilla Essingen

Lunchpromenader är lätt att skita i men bör vårdas. När man ätit är det så lätt att bara sätta sig vid datorn igen och fortsätta jobba, men det är dåligt. Bättre är att ta en sväng i kvarteret, få lite sol på näsan eller åtminstone lite vind i ansiktet och tänka på annat en stund. Idag slog jag en lov på Lilla Essingen. Gick utmed vattnet en bit och kom fram till den här böjda muren. Jag har aldrig tänkt på den förut. Den är blank.  Och flera meter hög. Det känns som att gå runt en gasklocka typ men med skillnaden att det yttre lagret är gjort av betong (eller cement, jag lär mig aldrig skillnaden).

På samma promenad såg jag Fibben Halds staty Dansen kring granen. Den står i Luxparken och är rätt fin faktisk.