Skrev en sak på ett annat ställe som också kan delas här. Men det är bara intressant om du själv är förälder.
En kladdkaka med blåbärsgrädde, strössel och färska blåbär. Vad hände med de där två fyraåringarna som inte kunde något?
Jag ägnar som de flesta föräldrar en stor del av min tankeverksamhet åt barnen. Hur en kan hjälpa dem med vissa svårigheter, hur en fyller dem med självförtroende och hur en ger dem bäst chanser till ett lyckligt liv helt enkelt. Men oftast är allt förknippat med frågetecken och egna otillräcklighetskänslor. Det finns så mycket som går fel. Hela tiden.
Men det finns också mycket som går rätt och som är härligt och roligt. Varje dag hade jag kunnat lägga ut massor av bilder, filmer och anekdoter på sociala medier som visar allt det här, inlägg som handlar om mina barn på olika sätt.
Det är ofta lockande, och det händer att jag gör det. Men det sker inte ofta.
Ju äldre barnen blir desto mer drar jag mig för det. Bara för att jag gillar sociala medier och bjuder på vissa saker ur mitt liv, betyder inte det att ungarna gillar det. Och även om de gillar det nu är det inte säkert att de gör det sedan, när de blir ännu lite äldre.
Men som sagt, ofta är det lockande att hänga ut dem. Kanske för att det ger en bild av en själv som lite viktigare, varmare och klokare människa.
Igår var jag och familjen hemma hos en vän till min fru. Det var ett sådant där besök som glider över från häng på dagen till middag och vin. Barnen roade sig med sitt och det blev tid för oss vuxna att prata om ämnen som berör mer på djupet än det alldagliga hur är det på jobbet-snacket. Vi kom in på den första tiden med barn, hur små de varit och hur osäkert allt var där i början. Undernäring, slangar i näsan och små ynkliga pip istället för skrik. Alla de där minnena vällde upp inom mig idag igen när jag satt och tittade på min idag åtta år gamla son som hade dansuppvisning. Han gjorde svåra moves. Han körde järnet. Så fint.
