AJ
Det går vita gäss på havet nedanför den lilla samlingen stenvillor. Elledningarna svajar, solmadrasserna surrade i sina träbottnar på terrassen.
Jag tar en klunk av iskaffet, mandelmjölken fanns på närmsta minimarket. Där fanns också feta på lösvikt. Äggen plockade jag i en plastpåse ur kylen, ett tjog, och vid kassan några apelsiner. Lite bubbliga och gröna i skalet men smaken sötare än någon jag tidigare smakat. Cikadorna lyckas överrösta vinden även idag.
Ena nyckelknippan försvann igår. Vi upptäckte det på kvällen. Den låg i ena ryggsäcken när vi var på stranden. Jag sprang tillbaka till platsen vi varit på, några kilometer bort. Det hann bli mörkt men solstolarna låg kvar i samma position som när vi lämnat dem. Jag krafsade i sanden under ljuset från mobilen, andfådd och irriterad. Gav upp och började promenaden tillbaka.
Familjen hade hunnit äta klart när jag nådde restaurangen. Beställde in musslor och en stor öl, de övriga villiga att vänta. Vi kalkylerade över priset det skulle kosta oss att ersätta förlusten, och när vi skulle komma med den dåliga nyheten. Redan ikväll eller först imorgon? När vi betalade dök den upp, knippan låg i myntfacket i H:s plånbok. Säkrad för vind och barnhänder och sedan bortglömd.
Lättade gick vi hem i natten.
AJ
]]>Det blev sent. En nyhetsartikel behövde bli klar och det gjordes avvägningar in i det sista. Jag fick ringa och sköta kommunikation i Slack samtidigt. När jag äntligen skulle gå hem hade jag slarvat bort mina nycklar. Jag hann ut till cykeln innan jag upptäckte det, och fick vända. Inne på redaktionen igen blev det mer jobb. En knapp timme senare gick jag varv på varv inne på redaktionen för att hitta nyckelknippan. Jag letade på toaletter och i soffor, gick igenom alla fack på väskan och uppmanade alla att hålla utkik. Framgången uteblev.
– Jag skiter i det nu och går hem. Får hoppas någon hittar dem imorgon, skrev jag till min fru.
Sedan tömde jag väskan och hittade dem. Gömda under datorn i ett fack jag aldrig lägger nycklar.
Kom jag hem glad och pigg?
Nja.
AJ
]]>
Det finns många små aktörer som försöker göra fina saker för internet. Micro.Blog är en, det kan beskrivas som en indie-variant av Twitter där inlägg presenteras dels i en feed, dels på användare egen hemsida. Helt reklamfritt och med en manuellt kurerad feed.
Write.as är en annan publiceringstjänst, ett bloggverktyg om du vill, som prioriterar datasäkerhet och enkelhet. Helt reklamfritt även det. Otroligt lätt att hantera. Allt du behöver är en webbläsare. Jag finns på båda. Inte för att jag behöver, utan för att det är kul. För tillfället skulle jag säga att det är på WA jag skriver mest.
Posthaven är en annan tjänst värd att nämna. Den här bloggen är placerad där. Deras usp är att de lovar att finnas för evigt. Och deras specialgrej är att du enkelt kan publicera inlägg genom att skicka ett mejl. Text, bild, video, lägg allt i ett mejl och det blir en publicerad bloggpost.
]]>Varje år ägnar jag stor tankemöda under ledigheten åt att dagdrömma om ett helt annat upplägg i livet. Sedan tar semestern slut och så sitter man plötsligt där igen
]]>
Nervositeten som fanns innan försvann ju så fort en kom i vattnet och fick göra det en kommit hit för. Och som det gick. Jag och syrran sam båda som ett jehu. Jag är mycket tacksam till min vän Daniel som lånade mig sin heldräkt, den var ju som att klä på sig en tajt helkroppsflytväst. Simning har aldrig känts så kul. Helt på allvar.
Efter första kilometern, som gick mycket fortare än jag trott, tänkte jag ”snart kommer tröttheten”, men det gjorde den inte riktigt. Jag hade satt som mål att crawla hela loppet och det gjorde jag (med undantag för några korta bröstsimtag för att parera krockar). Det var väl det enda negativa, att det var bitvis trångt. Men hej, jag simmade in på 1:02:55 och hade kul under tiden så jag är mer än nöjd. Tack Vansbro för fint arrangemang. Tack syrran för pepp och sällskap. Det här gör vi om.
]]>
Jag och syrran Johanna är på plats i Dalarna. Efter att checkat in på världens största rum (fem bäddar och eget kök) gjorde vi precis som man (inte) ska och provade all utrustning för första gången kvällen före tävling. I en fin liten tjärn som ligger alldeles intill tog vi några starka simtag fram och tillbaka. Det kändes tryggt och bra. Den lilla tjärnen låg vid en naturcamping där det bodde en handfull sällskap i full cowboyutrustning (okej lite överdrivet men det hade kunnat vara så) och de ville alla prata om Vansbrosimningen när de såg våra tuffa dräkter.
Resten av kvällen har vi ägnat åt annan typ av uppladdning. Pasta med fräs, fotbolls-EM, lösgodis, lite mellanöl och en runda kortspel. Oj oj oj, nu är man pepp.
Hörs imorgon.
Imorgon åker jag och syrran till Vansbro i Dalarna för att simma tre kilometer under ordnade tävlingsformer. Förberedelserna har varit sådär.
AJ
]]>Det var ett tag sedan jag skrev så nu blir det extra bjussigt med mycket bilder. Vi drog till Helsingborg och Helsingör ett par dagar och det är värt att berätta lite om. Det var över förväntan kul. Den här gången blir det fokus på den danska hamnstaden så tar vi Helsingborg i ett kommande avsnitt. Det finns fina saker att säga om Helsingborg också.
]]>
Det är svårt att sätta fingret på vad som skiljer den från tidigare, men något är det. Den här sommaren är annorlunda. Jag njuter varje morgon av att få vakna långsamt, vattnet i sjön är så varmt att jag kan simträna utan dräkt och kvällarna är vackrare än någonsin. Men det är som att något fattas. Kanske är det bara dålig planering. Helene jobbar i stort sett hela min semester och sedan blir det tvärtom, jag jobbar på hennes. Det ger inte det grundade lugn som jag brukar känna här. Jag tycker att tiden går för fort. Inte bara semesterdagarna utan livet i stort. Det stressar mig.
Jag försöker att stanna upp då och då, rent bokstavligt stanna upp för att bara registrera stunden. Hur doftar det? Hur känns vinden mot huden? Hur skulle jag beskriva himlen? Igår kväll hade molntäcket en så skarp kant som fick det att se ut som att himlen slutade tvärt. Tanken fick mig att minnas pappas samling med Asterix-album. Det enda de tappra gallerna är rädda för är att himlen ska falla ner över deras huvuden. I dag är himlen mindre dramatisk. Det är inte heller riktigt lika varmt som det varit senaste veckan. Det passar bra. Planen är att jag och barnen ska åka in till mor och far och hjälpa dem med trädgårdsarbete. Då kan jag passa på att låna deras tvättmaskin också.
Men först ska jag sätta punkt här, dricka upp morgonkaffet och läsa några sidor i Devil House av John Darnielle som jag fått av min vän Johannes. Darnielle är tydligen inte bara författare utan även en frontperson i indierockbandet The Mountain Goats. Det sa mig ingenting tidigare, nu vet jag hur de låter.
Var hos mamma och pappa idag och hjälpte till med trädgårdsarbete. Jag klippte deras häck. Den är stor och tjock. Det blev ett dagsverke. Vi åt lunch och pratade om existensen. Mamma hade tittat på hela nya serien med Gina Dirawi och fann poänger. Jag har inte sett en sekund av den men jag har läst rubrikerna till några recensioner. Alla handlade om hur självcentrerad hon är. Mamma tyckte inte det, hon menade att Gina är bjussig. Jag får titta vid tillfälle och bilda mig en egen uppfattning. På kvällen tittade Anna förbi. Jag sprang en sväng. Diskade. Funderade en sväng på jobbet och på sommarsolståndet som var igår. Nu blir det snart mörkare igen och det är alltid svårt att hantera. Sommaren hinner aldrig börja förrän den går mot sitt slut.
Imorgon ser det ut att bli en dag med sol och bad. Sedan är det midsommarafton.
]]>Vargarna från evighetens skog. Jag läser och förundras.
AJ
]]>
Det blev en dag när frukost gick över till frukost nummer två följt av fika. Disken han aldrig bli klar förrän nytt fyllde på. Men solen sken. Och förkylningen håller kanske på att mattas av. AJ
Alla barn glada. De vuxna hade trevligt. Mission accomplished.
AJ
Missade att skriva igår. Jag hade för mycket att göra. Efter en intensiv dag med snickeri, gräsklippning, bad, inköp av drycker och mat, paketinslagningar samt inte minst en nattlig montering av ett hängnäste till barnen så däckade jag framåt klockan ett. Tvillingarna fyller tonåringar idag. I eftermiddag kommer det lite folk. Så länge barnen blir glada är jag nöjd.
AJ
Igår lagade jag punkteringen på den här. Det var mycket svårare än jag trott eftersom det gällde bakhjulet. Men jag fick ihop det och allt sitter där det ska. Ikväll körde jag en liten runda. Den knattrar och luktar som den ska. Och vilka minnen det väcker, den där lukten. Underbart. AJ
En dag här kan innehålla så mycket och vara så lång att den känns som två. När barnen kommit till frukost hade jag redan hunnit laga punkteringen på moppen samt provköra den en sväng. Och då fick jag ändå göra om monteringen två gånger. Först glömde jag kedjeskyddet och andra gången ett par viktiga brickor till muttrarna till bakhjulet. Men man lär sig som det heter. Lite av de gamla tvåtakterna (!) sitter ännu i. Lunch åt vi på stranden i strålande sol. Pastasallad gjord på det som fanns (gurka, en knippa bladspenat från odlingen, lite oliver som fanns kvar i kylen och en halv bit feta) samt en påse citronmuffins. Perfekt.
Vattnet har nått en så behaglig temperatur att det är njutbart att simma. Jag crawlade några ”längder” och inser att jag har mycket träning att göra före Vansbro.
Sedan kom regnet.
Jag åkte och handlade och lagade cowboygryta till middag.
Det sista projektet för dagen blev att städa logen inför lördagens födelsedagsfest. Skönt att bli av med den uppgiften. Jag har flera andra som står på tur.
Återkommer imorgon.
PS. Lyssnade på Marc Marons podcast idag. Har inte gjort det på flera åt tror jag. Jag börjar alltid att tänka på Maron när jag är här, det är på grund av att jag en sommar lyssnade på WTF! varje dag. Intervju med Lynn Shelton var fin. Har ingen aning om att de var ett par. Han pratar väldigt fint och öppet om sorgen efter hennes död.
AJ
En lång dag har det varit. Trots att jag kört sträckan så ofta att jag skulle kunna göra det i blindo känns vissa går segare än andra. Men vi kom fram. Och torpet låg där mitt i grönskan och allt var vackrare än någonsin. Lite högt gräs kanske men det tar jag imorgon. Ungarna smällde omedelbart upp ett tält på gården och jag åkte och handlade middag. Ett lugn kom över oss. Vi åkte och badade i strålande sol och nu rullar Notting Hill på datorn.
AJ
Det kräver en viss inställning men om man lyckas göra den rätt så går det att finna ett lugn i nöjesparker. Trots köande och barn som är konstant oroliga för att inte
]]>Jag har visserligen varit uppe och slackat lite men det hoppas jag blir min sista insats på flera veckor när det gäller jobbet. Privat är det desto mer att göra. Tvättiden började 08.30 och barnens rum är fullt av barn. På dagens schema står det
]]>En bra blogg bygger på unikt innehåll gjort av en intressant person. Jag är därmed världens sämsta bloggare. Så varför håller jag på med detta? Jag har inte ens en publik som vill att jag fortsätter.
Det finns ett par skäl.
Den här låten dök upp i mitt twitterflöde häromdagen: Tongue tied med Grouplove. En låt jag aldrig hört förut presenterad genom en märklig Post Malone-singalong.
Men vilken låt det är. Så sjukt catchy. Den bär dessutom på en inneboende glädje som jag bara tidigare kopplat till den här låten: Ge bullen ett ben med Dag Vag. Det är en låt som kan trösta enbart med hur den låter. Texten är skitsamma.
Eftersom jag vaknat med en känsla av misslyckande satte jag på Tongue tied och låg kvar i sängen. Kanske hjälpte det lite. Nu är jag i alla fall uppe.
Solen skiner och ett ägg kokar på spisen. Barnen är glada. Min fru är glad.
Livet tickar på.
]]>
Jag skrev en tweet i fredags kväll som blivit min mest kommenterade och gillade någonsin. Den består av en bild på en klassisk vägskylt och en enkel fråga. Svaret från mig: Ja, jag har kört i 70 kilometer i timmen på grusväg. Jag är uppvuxen så. Den som tutar på i 70 bör dock vara en skicklig bilförare och beredd på att det när som helst dyker upp en mötande bil. Jag har inte nerver för det längre.Har ni testat att köra 70 på en grusväg? pic.twitter.com/Cnij9fYdor
— Andreas Jennische (@ajennische) May 13, 2022
Sprang en sväng över åkrarna i kvällssolen. Bland annat. Fick jaga bort huvudvärk hela lördagen, oklart varför den uppstod. När den äntligen släppte (ungefär när Eurovision drog igång) snörde jag istället på mig skorna och stack ut på en långsam jogg.
