En bra blogg bygger på unikt innehåll gjort av en intressant person. Jag är därmed världens sämsta bloggare. Så varför håller jag på med detta? Jag har inte ens en publik som vill att jag fortsätter.
Det finns ett par skäl.
Jag vet inte hur den här låten dök upp, kanske att jag följde en stig på Spotify med start hos Kendrick Lamar. Den är fin. Neojazz tror jag det kan sorteras under. All jazz får mig att tänka på pappa. Förr var det lika med något dåligt. Numera tycker jag om det.
Det förflyttade mig bakåt i tiden. Jag har egentligen aldrig lyssnat på Bob Hund på skiva men under perioden då jag åkte på festivaler hamnade jag på Bob Hund-spelningar gång på gång. Många vänner var stora fans och jag hängde gärna på. De var ett sådant band man ville se live. Idag blev jag medbjuden av en vän som jag lärt känna på senare år. Jag hade inga stora förväntningar och trots att jag försökt leta i minnet efter låtar som det vore rimligt att få höra, kom jag bara ihåg den där ”nu är det väl revolution på gång? Jag tycker att väntan börjar bli lång.”
Jag blev glatt överraskad. Bob Hund är fortfarande ett djävulskt bra liveband. Och jag kände igen en bunt låtar när jag väl hörde dem. Det är fascinerande hur vissa personer verkar slippa undan åldrandet. Thomas Öberg ser exakt likadan ut nu som han gjorde för 20 år sedan.
När jag lyssnade på Rihanna idag och samtidigt läste en gammal väns Instagrampost om en flytt till Göteborg och allt som hände sedan.