Jobba sent – men sedan då?

Det blev sent. En nyhetsartikel behövde bli klar och det gjordes avvägningar in i det sista. Jag fick ringa och sköta kommunikation i Slack samtidigt. När jag äntligen skulle gå hem hade jag slarvat bort mina nycklar. Jag hann ut till cykeln innan jag upptäckte det, och fick vända. Inne på redaktionen igen blev det mer jobb. En knapp timme senare gick jag varv på varv inne på redaktionen för att hitta nyckelknippan. Jag letade på toaletter och i soffor, gick igenom alla fack på väskan och uppmanade alla att hålla utkik. Framgången uteblev. 

 – Jag skiter i det nu och går hem. Får hoppas någon hittar dem imorgon, skrev jag till min fru. 

Sedan tömde jag väskan och hittade dem. Gömda under datorn i ett fack jag aldrig lägger nycklar. 

 Kom jag hem glad och pigg? 

Nja.

AJ

Andra veckan på jobbet och allt är nästan som vanligt

Den gick fort, semestern. Som tidigare år känns det efteråt som att den knappt inträffat. Nu är ju nu liksom. 

Varje år ägnar jag stor tankemöda under ledigheten åt att dagdrömma om ett helt annat upplägg i livet. Sedan tar semestern slut och så sitter man plötsligt där igen 

Konsten att köa

Det kräver en viss inställning men om man lyckas göra den rätt så går det att finna ett lugn i nöjesparker. Trots köande och barn som är konstant oroliga för att inte 

Måndag och första riktiga "semesterdagen"

Jag har visserligen varit uppe och slackat lite men det hoppas jag blir min sista insats på flera veckor när det gäller jobbet. Privat är det desto mer att göra. Tvättiden började 08.30 och barnens rum är fullt av barn. På dagens schema står det 

Semesterrapporten får bo här i år

En bra blogg bygger på unikt innehåll gjort av en intressant person. Jag är därmed världens sämsta bloggare. Så varför håller jag på med detta? Jag har inte ens en publik som vill att jag fortsätter. 

Det finns ett par skäl.