Två veckor kvar

Det var en fin helg på landet, jag ville verkligen inte åka därifrån. Det tar emot att jobba nu när jag är på upphällningen. Bättre hade varit om jag planerat så att semester gick över till nytt jobb. Men sådant där går inte alltid att styra som man vill.

Det rådde ett ovanligt lugn ute på torpet de här dagarna, det är något med luften när vi rör oss mot augusti. Det har också varit sommarlov i många veckor nu och då har den inledande entusiasmen och energin gått över i en mer lunkaktig form. Det är rätt skönt. I landet växer det så det knakar, mangold, grönkål, svartkål, lök, sockerärtor, potatis, sallad och kryddor. Det är Helenes förtjänst. Jag bara gräver. Den här gången kom jag ihåg att ta med mig mat hem så jag slipper gå till affären och handla allt som bara är att plocka här ute. Tåget är strax inne i Stockholm, den yngsta sonen är med tillbaka. Imorgon är det måndag med nya koranbränningar att bevaka. Två veckor kvar.

Skriva arbetsdagbok?



En liten och en stor. 

Bänkhäng

Pålsundet

Jag promenerade till jobbet i morse. Cykeln stod kvar där sedan i fredags då jag åkte direkt med tåget till landet. Det var en fin morgon längs Årstaviken. Jag försökte lyssna på A feast for crows men jag kunde inte koncentrera mig och gjorde en att göra-lista i huvudet istället. 
Jag har många gånger tänkt att jag ska skriva arbetsdagbok, men inläggen brukar upphöra efter någon vecka. Det blir aldrig en vana, förmodligen för att det är en grej som bör göras på arbetstid för att minnena ska vara färska. Sådant jag skulle vilja kunna gå tillbaka till är små och stora beslut jag fattat och varför jag valde att göra på det ena eller andra sättet och vilka diskussioner som förelåg. Över tid skulle det vara lärorikt. 
Bara idag har jag varit med och fattat en radda beslut – vissa mer genomtänkta än andra. 
Inget av dem skulle vara särskilt intressant för någon utomstående att läsa om men ett framtida jag skulle kunna tycka det. 

Hur skulle man bäst lägga upp en sådan dagbok? 

Tillbaka till jobbet

Imorgon är det måndag och mina fyra veckors semester är därmed över. Långsamma morgnar, promenader över fälten och picknick-lunch nere på den lilla insjöstranden byts mot väckarklocka och intensivt kontorsarbete mellan 08.30 och 17. 

Det jag kommer att sakna mest (det bästa med att vara borta från jobbet) är att det lediga utrymmet i hjärnan. Under mina veckor ute på torpet tänker jag alltid friare och annorlunda än när jag är inne i ekorrhjulet.

Mitt mål i livet är att kunna behålla den förmågan samtidigt som jag jobbar. Min förhoppning är att det ska gå. Jag byter jobb om en dryg månad och kanske är det en nyckel. Ombyte förnöjer. Nya människor, nya arbetsuppgifter och förändrade rutiner gör att mönster bryts.


Jobba sent – men sedan då?

Det blev sent. En nyhetsartikel behövde bli klar och det gjordes avvägningar in i det sista. Jag fick ringa och sköta kommunikation i Slack samtidigt. När jag äntligen skulle gå hem hade jag slarvat bort mina nycklar. Jag hann ut till cykeln innan jag upptäckte det, och fick vända. Inne på redaktionen igen blev det mer jobb. En knapp timme senare gick jag varv på varv inne på redaktionen för att hitta nyckelknippan. Jag letade på toaletter och i soffor, gick igenom alla fack på väskan och uppmanade alla att hålla utkik. Framgången uteblev. 

 – Jag skiter i det nu och går hem. Får hoppas någon hittar dem imorgon, skrev jag till min fru. 

Sedan tömde jag väskan och hittade dem. Gömda under datorn i ett fack jag aldrig lägger nycklar. 

 Kom jag hem glad och pigg? 

Nja.

AJ