Det har gått två veckor sedan jag bloggade sist. Då var det några dagar kvar på semestern och jag var i Småland och klippte en häck.
Sedan dess har jag börjar jobba igen, ungarna är tillbaka i skolan och det vardagliga livet har rullat på i typ en vecka.
Det känns som det var längesedan jag var i Småland.
Tiden är märklig. Som en mystisk resväska. Varje dag fyller
man den med saker där varje enskilt pryl har en konstig form vilket gör det svårt
att stänga den. När locket väl är på ställer man in den i ett förråd – där det
redan står tusentals likadana väskor i samma färg. Det går knappt att minnas
vad man fyllde den senaste med. Innan man sätter igång dock kan det ofta kännas
omöjligt. ”Inte en chans att jag får ner allt det där.”
Jag hade faktiskt en plan när jag hämtade barnen på skolan i dag. Gå hem och sätta fart på en gryta för att sedan springa ner till Årstaviken och ta ett dopp. Efteråt: hem till färdig middag.
Och tänk. Det blev som jag planerat. Det var skönt i vattnet, barnen var glada (de fick till och med sig en kompis) och det var lugn i själen.
Jag stannar lite vid det.