Imorgon åker jag och syrran till Vansbro i Dalarna för att simma tre kilometer under ordnade tävlingsformer. Förberedelserna har varit sådär.
AJ
En bra blogg bygger på unikt innehåll gjort av en intressant person. Jag är därmed världens sämsta bloggare. Så varför håller jag på med detta? Jag har inte ens en publik som vill att jag fortsätter.
Det finns ett par skäl.
Min syster har övertalat mig att vi ska simma Vansbro ihop i sommar. Nu är siktet inställt på att vi ska crawla hela loppet. Ett svinhögt ställt mål. Men det kan gå med lite träning. Igår inledde vi därför säsongen i team Rökärr fitness med en timme i Thomashallen.
Efter önskemål från publiken har vi nu lovat att det kommer att tryckas merch.
AJ
Ställde klockan på 07 men vaknade 06.36 av mig själv. En söndag! Herrejävlar vad jag håller på att bli gammal. Eller så är det ett tecken på stress. Eller båda. Hur som helst blev jag glad för jag bestämde mig sent igår för att komma iväg tidigt till Eriksdalshallen för att simma. Det var så värt. Jag nötte mina halvdana crawltag med och utan hjälpmedel i nästan en timme och nu sitter jag med en kopp kaffe efteråt i den där fruktansvärt omysiga kafeterian. Den är så risig och ful att man måste älska den bara därför. Det är få ställen i innerstan som ser ut som en andra klassens vägkrog med plaststolar, dåligt avtorkade bord och flottig grillmeny. Jag vill minnas att det tidigare kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (L, då Folkpartiet) rasade mot det där för ett antal år sedan. Efter en googling hittade jag skrivelsen här.
Bland annat står att läsa:
I dagsläget finns det en spricka mellan anläggningars hälsofrämjande syfte, och den mat som erbjuds där. Många matställen har låga ambitioner och tråkig mat. Därtill finns det många outnyttjade ytor som inte exploateras. Eriksdalsbadet ligger exempelvis vid ett av Sveriges populäraste promenadstråk
Stadens ambition kring ett friskare, mer hälsomedvetet och driftigare Stockholm rimmar helt enkelt illa med fritöser och inplastade dammsugare.
Well, politikens kvarnar mal långsamt som det heter. Det finns lite smörgåsar och vitaminvatten men dammsugarna och grillmenyn är kvar.
Inredningen håller samma låga klass – men just det ska vi inte vara särskilt upprörda över.
Herreminje vad dålig simform jag är i, konstaterade jag efter bara några hundra meter i bassängen. Jag har njutit av att vara ledig när alla andra jobbar och går i skolan idag och för att få maximalt ut av dagen gick jag upp precis som vanligt för att få iväg alla barn. Istället för att fortsätta till jobbet åkte jag till Eriksdalsbadet, en plats jag totalnegligerat hela vintersäsongen trots att jag älskar att simma. Dagen till ära var det premiär för utebadet! Solen sken och det var bara några få andra som var på plats så jag hade en utmärkt stund med badmössan. Allt var toppen utom min simstyrka. Jag var tvungen att dela upp kilometern jag bestämt mig för att göra i många delar för att orka. Det märktes att jag inte upprätthållit simningen under vintern. Jag får gå tillbaka snart och bättra på den.
Intervju
Efteråt blev jag intervjuad av Lucas de Vivo på Medievärlden om mitt nya jobb. Det är nyttigt att som journalist själv bli intervjuad. Det ger perspektiv på hur det låter från andra sidan telefonlinjen.
På väg hem satte jag mig på nya stället The Park i hörnet Rosenlundsgatan/Magnus Ladulåsgatan och skrev en timme. Kopplade telefonen till ett bärbart tangentbord och bara skrev för nöjes skull. Kanske går det att använda någon dag. Kanske inte. Oavsett var det en bra stund.