Jag kan bara minnas att isen på Årstaviken varit så här tjock en gång tidigare. Det var någon gång i mitten av 00-talet. Jag och min kompis Kristina gick en promenad över isen som då var täckt av ett tjock lager snö.
Nu är det ingen snö och isen bara lite skrovlig så det går alldeles utmärkt att åka skridskor. Jag och dottern gick ner till badbryggan i eftermiddags och var ute nästan i två timmar på isen. Vi passade på att göra ett besök på Årsta holmar också. Där har jag aldrig varit förut. Solen sken och på de södra klipporna var det helt snöfritt och torrt. Vi stod där en stund och lapade sol. På baksidan, i en liten vik som ligger parallellt med Årstabron låg flera piratankrade båtar varav en var halvsjunken och fastfrusen. Vi hittade en bastuflotte också. Den såg att vara i funktionsdugligt skick trots att den var uppenbart övergiven.
Jag började tänka på centerpartisten och dåvarande stadsmiljöborgarrådet Per Ankerjsö när jag och dottern knallade runt där på den lilla ön. Hur han kämpade för att få till stånd en ny bro mellan Södermalm och Årsta holmar, för att göra platsen mer tillgänglig. Och helst också en nattklubb, även om det senare tonades när partiet väl satt vid makten.
Brobygget fanns med i den borgerliga alliansens budget men förslaget föll på finansieringen. En by bro beräknades kosta cirka 40 miljoner kronor.
Det hårda motståndet från bland annat Naturskyddsföreningen, som menade att folklivet skulle förstöra djurlivet, gynnade inte heller saken. Men en båtlinje blev det. Och härommånaden beslutade den rödgrönrosa majoriteten i kommunfullmäktige att göra naturreservat av Årsta holmar. Det innebär att platsen måste skötas om i enlighet med ett visst program för att behålla sin funktion för ett rikt djur- och naturliv. I sommar ska här också beta får som Södermalms stadsdel ska ansvara för. Vi såg staketet till hagen när vi var där idag.
Efter exkursionen på Årsta holmar snörade vi på oss skridskorna igen och körde lite fram och tillbaka. Det blåste en del så om man hade näsan i riktning mot Eriksdal räckte det med att sträcka ut armarna för att få fart framåt. På väg tillbaka var det jobbigare. Då gällde det att ta i. Dottern kämpade på bra och vi klarade oss från missöden.
Det blev en mycket fin söndagseftermiddag, mitt i naturen, i storstan.
