Förlorat och hittat

Det går vita gäss på havet nedanför den lilla samlingen stenvillor. Elledningarna svajar, solmadrasserna surrade i sina träbottnar på terrassen.

Jag tar en klunk av iskaffet, mandelmjölken fanns på närmsta minimarket. Där fanns också feta på lösvikt. Äggen plockade jag i en plastpåse ur kylen, ett tjog, och vid kassan några apelsiner. Lite bubbliga och gröna i skalet men smaken sötare än någon jag tidigare smakat. Cikadorna lyckas överrösta vinden även idag.

Ena nyckelknippan försvann igår. Vi upptäckte det på kvällen. Den låg i ena ryggsäcken när vi var på stranden. Jag sprang tillbaka till platsen vi varit på, några kilometer bort. Det hann bli mörkt men solstolarna låg kvar i samma position som när vi lämnat dem. Jag krafsade i sanden under ljuset från mobilen, andfådd och irriterad. Gav upp och började promenaden tillbaka.

Familjen hade hunnit äta klart när jag nådde restaurangen. Beställde in musslor och en stor öl, de övriga villiga att vänta. Vi kalkylerade över priset det skulle kosta oss att ersätta förlusten, och när vi skulle komma med den dåliga nyheten. Redan ikväll eller först imorgon? När vi betalade dök den upp, knippan låg i myntfacket i H:s plånbok. Säkrad för vind och barnhänder och sedan bortglömd.

Lättade gick vi hem i natten.

AJ

Jobba sent – men sedan då?

Det blev sent. En nyhetsartikel behövde bli klar och det gjordes avvägningar in i det sista. Jag fick ringa och sköta kommunikation i Slack samtidigt. När jag äntligen skulle gå hem hade jag slarvat bort mina nycklar. Jag hann ut till cykeln innan jag upptäckte det, och fick vända. Inne på redaktionen igen blev det mer jobb. En knapp timme senare gick jag varv på varv inne på redaktionen för att hitta nyckelknippan. Jag letade på toaletter och i soffor, gick igenom alla fack på väskan och uppmanade alla att hålla utkik. Framgången uteblev. 

 – Jag skiter i det nu och går hem. Får hoppas någon hittar dem imorgon, skrev jag till min fru. 

Sedan tömde jag väskan och hittade dem. Gömda under datorn i ett fack jag aldrig lägger nycklar. 

 Kom jag hem glad och pigg? 

Nja.

AJ

Måndag morgon med tung metall

Ögonen ville inte men jag kopplade på pannbenet och gick upp. Prick klockan sex var jag på gymmet. Jag gillar att starta dagen så här, lyssna på P1 morgon och hinna tänka igenom dagen innan alla andra är uppe. Dessutom får jag träningen gjord utan att det tar tid på kvällen. Sömnen är det svåra, att sova tillräckligt, gå och lägga sig i tid. Det krävs pannben även där. I de flesta lägen i livet behövs det där pannbenet. Är det inte lite sorgligt?

AJ

Sista helgen i juli – back to the city


Så blev det sista juli och alla satte sig i bilen för att åka hem till Tanto. Sommaren är lång och kort samtidigt. Jag tycker att tiden är svår att förhålla sig till. När jag var ute och sprang idag tänkte jag på hur lätt det är att hoppa fram och tillbaka genom åren som gått. Vissa sträckor på min runda är starkt förknippade med en viss artist eller pod eller bok som jag lyssnat på när jag sprungit där tidigare. En bit av grusvägen får mig alltid att tänka på Sick of it all till exempel. En annan på Marc Maron och hans WTF podcast. Varför springer jag samma runda nästan varje gång? Och varför kommer jag att fortsätta göra det förmodligen många somrar framåt? Under de år jag sprungit den där rundan på somrarna, flera gånger i veckan, så har barnen gått från att vara bebisar till tonåringar. Men jag har bara varit samma hela tiden känns det som. Vissa minnen, sådana där som sätter sig utan att man vet varför, förstärker känslan av att tiden står stilla – samtidigt som den går fort. 

Det där kan få allt att svindla ibland. 

Plötsligt sitter vi hemma i köket på Södermalm, med veckorna på torpet bakom oss. Ett par timmar i en bil och tillvaron blir en annan igen  

Write.as

Det finns många små aktörer som försöker göra fina saker för internet. Micro.Blog är en, det kan beskrivas som en indie-variant av Twitter där inlägg presenteras dels i en feed, dels på användare egen hemsida. Helt reklamfritt och med en manuellt kurerad feed. 

Write.as är en annan publiceringstjänst, ett bloggverktyg om du vill, som prioriterar datasäkerhet och enkelhet. Helt reklamfritt även det. Otroligt lätt att hantera. Allt du behöver är en webbläsare. Jag finns på båda. Inte för att jag behöver, utan för att det är kul. För tillfället skulle jag säga att det är på WA jag skriver mest.

Posthaven är en annan tjänst värd att nämna. Den här bloggen är placerad där. Deras usp är att de lovar att finnas för evigt. Och deras specialgrej är att du enkelt kan publicera inlägg genom att skicka ett mejl. Text, bild, video, lägg allt i ett mejl och det blir en publicerad bloggpost.