Cxrl andreas

Tunnan jag köpte av bilmekarn Kenth har kommit väl till pass i helgen. Den har gått varm i två dagar och den torra fula gamla nyponhäcken är nu ett minne blott. Fjutt sa det när lågorna nådde taggarna. Fjutt fjutt. När det blev mörkt gick tonårssonen ut och drog igång brasan igen. Glöden gjorde sig bra mot den svarta himlen. Jag gick in och tog disken och lyssnade på Fugazi. Jag har lyssnat mer på Fugazi de senaste veckorna än vad jag hittills i livet. När det begav sig fattade jag inte alls grejen.

@ajennische

Hoppade in på TMO:s fotoblogg och blev inspirerad att springa på stigar. Det har varit dåligt med löpning på sistone men idag snörde jag på skorna (ett par Salming som jag aldrig gillat för övrigt). Jag sprang mellan åkrarna mot Backa och tog Rökärrsrundan via Aspen tillbaka. Men istället för att hålla mig på grusvägen efter åsen så tog jag ner på den gamla vägen (går knappt att se att får varit en väg längre) efter Hildurs. Hamnade i rena rama bäverlandet bakom sjön. Fick trippa på både en och två fällda träd för att slippa plumsa fram. Kul! 

Kom fram till stranden till slut och där låg isen kvar i det skugga hörnet. 

Tog mig tillbaka vanliga vägen lite gladare än när jag stack iväg. 

Jag vill egentligen skriva om jobbet. Jag har mycket att säga om det och det upptar mycket av mina tankar. Men det tar emot att göra det här, offentligt. Jag skriver om vårbruket istället. Eller ja, vårbruk är ju verkligen en överdrift. Det handlar snarare om att elda lite gamla löv och pinnar, såga ner några lite gamla stammar i syrenhäcken och sätta ihop studsmattan för säsongen. Det är trevliga sysslor. Och solen har skinit på oss hela dagen. Mamma och pappa kom förbi en sväng och en kompis till tvillingarna. Jag gjorde en skattjakt och Helene hade fixat fina ägg. 

Mina händer känns som sandpapper. 

Mina kläder luktar eldsvåda. 

Imorgon kanske jag springer en sväng. 

Det är fint att vara här. 

Kriget äter sig in i alla tankar. Jag hade tänkt att lämna dem hemma igår när jag åkte ut och städade lite på torpet. Men det blev tvärtom, jag lyssnade på radio och poddar hela dagen och allt handlade om kriget. Det kommer att förändra så mycket. Människor dödas, hem och familjer slåss i spillror och världspolitiken blir en annan. Inrikespolitiken likaså. Det kommer att vara ett före och ett efter. Jag är lyckligt lottad. Jag kunde ta bilen och köra i lugn och ro ut till landet, greja där i några timmar, gå en promenad i solsken över isklädda åkrar och sedan åka hem igen till en samlad familj. Demokratin och den fria världen är något vi aldrig får ta för givet.