Helene och jag hade en kväll för oss själva nyligen. Vi åt enkel vuxenmat, drack bubbel och pratade istört i flera timmar. Alla med barn vet att det är en stor grej. Efter att tag halkade vi in på jämställdhet, feminism och patriarkatet.
Hur vi beter oss. Vad vi gör och säger och definierar oss själva. Viktigt och intressant. Ett ämne jag rekommenderar alla att prata mer om.
Diskussionen böljade fram och tillbaka. Vi är överens om grundsatsen att vi lever i en patriarkal värld och att det är dåligt (för både pojkar, flickor, män och kvinnor) men jag började tänka om kring en grej. Jag har alltid värjt mig från att använda uttrycket "vi män" som ett sätt att referera till mig själv och det jag är. Enligt mig brukar termen "vi män" endast användas av män som tycker det är bra med traditionella könsroller, att män bör vara män och kvinnor kvinnor ni vet. Jag tycker också att det är svårt att använda ett sådant uttryck eftersom jag ser de styrande manliga maktstrukturerna som något dåligt. Att då referera till "oss män" blir som att sätta på sig den härskande gruppens dräkt och försvarar den!
Men några saker min fru sa gjorde att jag kanske börjar agera annorlunda. Till exempel sa hon något i stil med att det är ett privilegium att kunna välja bort kollektivet, att kvinnor typ alltid blir gruppen kvinnor.
Hon sa också något i stil med att om det ska bli ändring när det gäller mäns beteende (läs våld mot kvinnor, sexuella övergrepp, våldtäkter) så kanske det inte skadar om några av "oss män" höjer rösten och börjar prata om manligheten – genom att fronta just kollektivet män. Att ta oss själva som exempel istället för att intellektualisera om manligheten och dess normer på ett avpersonifierat och distanserar sätt. Vi män är kött och blod. Människor som gör egna val. Varför låta the douchebags definiera oss män när vi kan vara med och göra det bättre?
Det kanske helt enkelt är rätt att börja använda termen "vi män".
Jag testar här och nu:
Vi män tycker att jämställdhet och lika lön för lika arbete är en självklarhet och att sexuell frihet och trygghet ska gälla alla. Att flickor och pojkar ska växa upp utan att tvingas in i begränsande könsmallar. Och att det är vi som måste visa genom ord och handling vad vi tycker.
Ja, det känns inte så dumt.
Detta roliga hände idag, helt oväntat. Min gamla kompis Daniel hörde av sig och frågade om jag ville tävla i par med honom på Katrineholm Swimrun i början av augusti. Självklart ville jag det. Daniel är grym. Både som person och som atlet. Han är idrottsman på riktigt, utbildad hälsocoach och mångårig triatlet. Det är en ära att få teama upp med honom och jag känner mig genast mycket peppad på att träna järnet kommande veckor. Det går ju inte att vara i lag med Daniel och tappa orken.
Loppet består av 10 kilometer löpning varvat med sju olika simsträckor. Springa, simma, springa, simma och så vidare.
När jag var nere med familjen vid sjön idag passade jag på att öva lite på min dåliga crawl-stil. Vi får se om jag klarar att crawla på tävling. Och kanske att jag borde skaffa mig en våtdräkt. Jag har ju gjort en swimrun förut, en inofficiell och våghalsig variant då jag och Calle simmade över Aspen efter att ha sprungit till andra sidan och den gången frös jag som en hund och kom upp ut vattnet lika skakig som en svårt Parkinson-sjuk person. Jag hade ingen våtdräkt då.
Katrineholm Swimrun är ju en ordnad tillställning och sträckorna att simma betydligt kortare, men ändå. Det är inte kul att frysa.
Vi får se om jag orkar hålla på med materialfix.
Jag har nu ett mål med sommarens löpning. Det var längesedan jag kände sådan träningspepp! Om någon av er som läser det här har användbara tips – ös på i kommentarsfältet. Vad ska jag träna särskilt på? Måste jag ha badmössa? Vilket är det vanligaste rookie-misstaget?
Varje hammarslag på stämjärnet känns både i öronen och i händerna. Jag har hittat en trasig rubank och använder järnet till att slå försänkningar i den planka jag också hittat. Det ska bli en bänk. Man kan aldrig få för många bänkar. Att snickra, tälja, bygga grejer med händerna ger en ro i sinnet som få andra saker. Det är under sådana stunder jag brukar planera framåt eller lösa problem. Det är sådant här som bara finns i mitt liv på somrarna. Det är ovärderligt.
Följ mig på Snapchat. Börjar få häng på det.
Användarnamn: a_jennische
https://www.snapchat.com/add/a_jennische
Mathias och dotter tittade förbi. Och sedan Patrik och Maja med barn. Vi lagade lunch och jag diskade. Lyssnade på 2 Chainz ett par låtar och lyfte några hantlar upp och ner upp och ner. Det blåste och blev ruggigt men sedan kom solen. Jag gjorde lasagne och Helene kom hem. Det blev kväll. Det blev midnatt. Tankar kom och gick.