Jag är mycket förtjust i Svenska Dagbladet just nu. När det välbalanserade nyhetsbrevet SvD Morgonrapport kom i morse fastnade jag för Malin Ekmans långa reportage om Black Lives Matter-protesterna i New York. Även om vinkeln i sig är ganska given, hur våldet splittrar New York-borna, så är det läsvärt. Det finns ett citat i artikeln som är så bra att det är värt att läsa artikeln bara för det.
För cirka femton år sedan jobbade vi ihop en kort period på Katrineholms-Kuriren. Hon är också från Julita. Sedan dess kanske vi har stött på varandra någon gång men inte mer än så. I dag träffades vi böjda över varsin barnskridsko som behövde knytas på Östermalms IP. Jag var där med tvillingarna och hon var där med sina barn. Länge jobbade vi på varsin av lokaltidningarna i Stockholm. Hon på Mitt och jag på Direktpress. Nu är ingen av oss kvar. Och efter att ha pratat med henne en stund verkar hon ha hoppat av på grund av liknande skäl som jag. Det blir svårt att slita på med allt när tron på företaget och verksamhetens inriktning börjar svikta.
Mer glädjande var att hon fortfarande jobbar med journalistik, som frilansande reporter med en bred palett av uppdragsgivare (eller snarare köpare). Sådant gör mig alltid glad, när duktiga journalister hittar nya bra sätt att fortsätta jobba med just journalistik. Vi enades om att lokaljournalistiken trots allt är något extra – och att den förtjänar det bästa.
Tänk om den kunde nå en ny storhetstid istället för denna nedförsbacke som råder nu.
Hade inte en aning om att Statens fastighetsverk gjorde tidning. Mycket fina bilder här. Gillade reportaget om Fredrik Blom, arkitekten som tydligen ritat Kastellet där jag var i fredags. Frågan är hur duktig han var i det fallet eftersom byggnaden dömdes ut som bostäder ganska kort tid efter att det byggdes med syfte att vara just bostädet.
Det är nog för att julen är starkt förknippad med en lång rad saker som påverkar många sinnen samtidigt som gör att den får ett nostalgiskt filter över sig. Åtminstone är det så för mig. Adventstid väcker en massa minnen till liv. Kombinationen av traditionens färger, dofter, musik och särskilda sysslor är som en tidsmaskin. Särskilt starkt blir det i kombination med kallt väder och snö. Och det är inte främst barndomsminnen som poppar upp i mitt huvud utan snarare sådant från åren som ung vuxen. Gamla lägenheter, tidigare umgängen, vissa fester och andra upplevelser från ett vinterkallt Göteborg, London eller Stockholm. Som vanligt väljer hjärnans snillrika system att sortera bort mycket av det dåliga för att ge mer plats åt det fina. Det är en angenäm känsla.
"Detta/dessa markerade almträd måste tyvärr fällas på grund av almsjukan", står det på lappen som Stockholms stad häftat fast på det aktuella trädet utmed vattnet i Årstaskogen.