Det har gått några dagar sedan sist. Jag har ju blivit tvungen att åka ensam tillbaka till stan för att jobba när övriga familjen är kvar och krigar på med #torplife. Det tog emot som fan, men väl på plats är det ju liksom bara att kötta på. Och kollegerna är grymma, som vanligt.
50-metersbassängen
Det svåraste är tiden efter jobbet. Helt ensam hemma med fru och barn på annat håll och inga kompisar i stan. I en knäckande varm lägenhet.
Idag efter jobbet åkte jag istället direkt till Eriksdalsbadet och simmade. Jag har ju ett lopp att tänka på goddamnit och att springa känns inte det minsta lockande.
Jag höll mig i crawlfilen i den stora utomhusbassängen och körde sex gånger 200 meter med kort paus mellan varje set. Egentligen hade jag velat köra längre i sträck men jag hade inte riktigt orken. Det blev ändå ett bra träningspass.
Novis
Men jag har mycket kvar innan jag blir en duktig simmare. Jag kan crawla utan problem med andningen, men jag tycker det är svårt att komma upp i ett snabbt och hållbart tempo. Jag är för svag helt enkelt. Jag måste helt enkelt nöta mer. Dessutom måste jag bli rent muskulärt starkare för att kunna hålla fart.
Jag kanske går dit igen redan imorgon. Egentligen skulle jag behöva springa lite mer också innan
Katrineholm Swimrun den 5 augusti, men i den här värmen tar det emot.
Det viktigaste är att jag slipper skämma ut mig inför min team-kamrat Daniel Eriksson. Men så illa är det nog inte med formen trots allt.
