Det är inte lätt att tillgodose allas behov. Jag är på väg till landet med de två yngsta och den ene är arg som ett bi för att han behöver följa med och den andra ser framemot det. Den äldste kan ta vara på sig själv och stannar hemma. Hustrun är redan på plats, hon landade där ”på väg hem” efter att ha varit hos sin mor hela arbetsveckan.
Själv ser också framemot att komma iväg några dagar. Det blir enformigt att bara vara hemma. Men igår tillbringade jag faktiskt hela dagen inne på kontoret för ett fysiskt möte. Fem personer var vi i ett mycket stort rum, väl utspridda. Det gäller att hålla i nu som Tegnell brukar säga.