Varför ligger nya chefredaktören på Mitti/Direktpress så lågt?

Sista tidningen någonsin med namnet SödermalmDirekt. Gjordes det något väsen av det? Skrev chefredaktören en hälsning till alla läsare för att tala om att det här var det sista numret någonsin av SödermalmDirekt och att den hädanefter ska heta Mitti Södermalm? Gjordes den en programförklaring av vad den nya tidningen ska vara? Nej. Det enda som fanns var en liten liten skylt på sidan 2. 

Och den där egenannonsen som har rullat ett tag men som utelämnar svaren på en väldig massa frågor som läsarna rimligtvis borde ha. Vilka ska leda arbetet på den nya tidningen  till exempel och kommer något att förändras innehållsmässigt?

Det är märkligt att läsarna till den numera enda lokala publikationen i Stockholm inte tas på större allvar. 

Den nya chefredaktören för hela konkarongen borde vilja presentera sig tänker jag, eller kanske ännu hellre säga hej till läsarna varje vecka, och agera som en samlande kraft (som jag vet att styret på Mitti Direkt gärna vill göra). Kanske blir det så från och med nästa vecka då det första numret av den nya editionen delas ut. Jag förutsätter det.

Själv är jag också väldigt nyfiken på den digitala versionen av tidningen. Hur blir det egentligen med den? Ska det ens finnas en sajt och vad ska den i så fall innehålla? Dagliga nyheter? En pdf-tidning eller kanske bara kontaktuppgifter och privatannonser? 

Enligt det jag har hört ska det inte längre finnas någon app och det verkar oklart vad som ska hända med Alltomstockholm.se
Personligen är jag också nyfiken på hur allt gammalt material på StockholmDirekt.se ska hanteras nu när det är namnet Mitti.se som består. Där finns en skatt av Stockholmsnyheter som läsare rimligtvis vill kunna söka i.


En hyllning till redaktionen på StockholmDirekt / Direktpress

Igår gjorde jag min sista dag på Direktpress där jag klev in som vikarie 2006 och där jag efter några ut- och inhopp fastnade 2010. Sedan dess har jag jobbat som reporter, redaktör och nu mot slutet som tf redaktionschef. Det har varit en fantastisk resa. Redaktionen har utvecklats, produkterna har utvecklats och inte minst jag själv har utvecklats. Utöver det som hänt rent yrkesmässigt har jag fått vänner för livet. Jag har ju till och med träffat min fru på jobbet, chefredaktörernas chefredaktör Helene Claesson Jennische.

Att bli avtackad igår var en mycket omvälvande och fin upplevelse. Jag blev visad så mycket kärlek. Allt satte fingret på vad jag försökte säga till alla berörda igår (gick sådär på grund av rörd), att man kommer otroligt långt med arbetsglädje. Och är det någonting som har funnits på redaktionen, oavsett andra svängningar inom företaget, så är det arbetsglädje, ett peppande klimat och genuin omtänksamhet om varandra. För ett par år sedan pekade en av de dåvarande pressekreterarna i Stadshuset ut Direktpress-redaktionen som den gladaste i hela stan, och jag är den första att hålla med.

Stort tack till alla på Direktpress för alla år med snabba lokalnyheter, galna idéer, avslöjanden och inte minst folkbildande insatser. Fortsätt göra det ni gör och ni kommer fortsätta att vara bäst!

Inom kort börjar jag jobba som nyhetschef på två Bonniermagasin som heter Fastighetsnytt och Byggindustrin. Jag kommer också att skriva en del. Det blir journalistik inom ett annat områden än vad jag ägnat mig åt tidigare och det känns väldigt spännande och roligt. Jag är ödmjuk inför uppgiften men känner stor pepp. Bostadsbyggande, stadsutveckling och fastighetsaffärer påverkar samhället i hög grad och är frågor som det blir kul att få fördjupa sig i. Jag ska göra mitt absolut bästa även där.

Jag tar på mig nya flanellskjortan, höjer presentyxan och går vidare in i framtiden!