Här börjar Europa

Idag drog vi söderut, en timmes bilkörning från vårt villaområde Vila da Telha till kuststaden Sagres. Här finns en fästning från 1400-talet placerad på en halvö där spetsen anses utgöra ”the end of the world” – om man med the world menar Europa. Eller så ser man det som skylten vid ingången till fästningen säger: Här börjar Europa. 

Henrik Sjöfararen byggde fästningen och ska även ha anlagt en av världens första skolor för sjöfart här. 

Entrébiljetten var modest prissatt. Hela familjen kom i än för 7,50 euro. Väl därinne får man vandra runt på området helt fritt och uppleva en obruten horisont. En liten kyrka kan man gå in i också, samt The Chamber of Sound, en liten labyrintliknande byggnad som slutar med ett hål i marken. Hålet är egentligen en grotta och när det är högvatten ska de komma ljud från underjorden. Vi hade tyvärr inte möjligheten att uppleva det. 

Jag gillar de där sevärdheterna som inte är överansträngda. Här finns några informationsskyltar, en butik med souvenirer och lite glass. Inget fik, ingen restaurang, inga guidningar (åtminstone inte den här dagen). 


Själva staden Sagres hade de obligatoriska surfbutikerna (hur kan alla gå runt?), en rad restauranger, några fik, en klassisk ”kinabutik” som har allt, en väldig lökig pirataffär (allt sjörövaraktigt och billigt) samt tre eller fyra bensinmackar. Enligt internet bor här knappt 2 000 personer. Sagres är för övrigt också namnet på en av Portugals vanligaste ölmärken. 


Sjöhare

Den här märkliga krabaten dök plötsligt upp när vi badade vid Praia da Amoreira idag. Ungefär en decimeter lång, geleaktig och med kort svans och lång hals. När den simma ser den ut som en flygande drake.

Efter att ha frågat runt i olika sociala medier har jag nu får reda på att det är en sjöhare. Det finns tydligen cirka 700 olika arter.

Jag hade aldrig hört talas om denna skapelse förr.

Vackert – och en mardröm att köra bil i


Igår besökte vi den lilla staden Aljezur som är byggd i två delar, en på varje sida om en flod. Här är den gamla delen. 

Cirka 5 000 människor bor här året runt i vita små stenhus som klättrar upp mot ett berg med en slottsruin på toppen. Gatorna är smala, branta och en fullkomlig mardröm att köra bil på (ja the locals gör det). 

Den här grillplatsen!

På ett ställe som ungarna fått tips om via TikTok åt vi middag, jag valde en surdegspizza med bläckfisk och majonnäs. Förvånansvärt gott. 

Det finns mäklarfirmor lite varstans och i ett av fönstren såg vi att det här slitna huset är till salu för sisådär 2,5 miljoner svenska kronor…

Tvättomater finns till och med i vår lilla by Vales. Perfekt för husbilsfolket, bikers och alla unga surfare som hänger runt här i trakten.

Raka klippor ner mot Atlanten

Jag blev lite rastlös efter lunch i huset och gick ut för att se mig omkring i området och för att hitta återvinningsstationen som tyskan gav en vag vägbeskrivning till. Jag hittade den ganska snabbt så bestämde mig för att gå en bit till. Nerför en grusväg några hundra meter mot havsljudet kom jag hit. Vilken vy!