Jag inbillar mig att man ändå lär sig någonting på vägen

Jag sitter i tv-soffan bredvid mina barn. Klockan är dags att stänga av. De behöver komma i säng. Det tar ett tag. Och de är trötta på morgnarna. Men trailern för nästa program hinner gå på och båda ropar i kör "snääälla vi brukar få se det här. Bara det här. Det är vårt favoritprogram". 

Det är inte sant men jag själv är trött och säger "okej". 

I samma stund vet jag att jag skaffade mig problem. De där extra 20 minutrarna är skillnad på en bra läggning och en dålig. Så år det alltid. Ändå har jag gjort det igen! 

Och jag fick ju rätt. Det blev skrik och bråk och båda hann bli riktigt förbannade på varandra mellan badrummet och sängen och sedan tog det en lång stund att få båda att andas så pass lugnt att det gick att säga godnatt.

Och imorgon är alla trötta igen...

/ Guldfiskpappan