En hyllning till Pokémon Go

Senaste dagarnas tonårsbonanza på logen har bland annat resulterat i ett återuppväckt intresse för Pokémon Go. Jag har i princip inte rört spelet sedan det kom sommaren 2016 men i och med att teensen fattade tycke för det igen har även jag gjort det. Det är ett genialiskt spel mycket lämpligt för vistelser på landet. Det blir verkligen inte kul förrän man går på promenad eller tar en cykeltur. Jag har fått lära mig att vara med i en raid, varför det är smart att vänta med att trycka evolve och att man får mer betalt för entrade om man byter pokemons som har fångats på platser långt ifrån varandra. Bäst med spelet är att det fått alla medlemmar i vår familj att göra en och samma sak samtidigt och tycka det är lika roligt. Korta stunder visserligen, men ändå. Här om dagen fick jag våra tioåringar (varav den ena är mycket skeptisk till cykling) att gladeligen cykla fem kilometer ena hållet och sedan fem kilometer tillbaka för att komma till ett pokestop. I de lägena är det fel att kräva skärmstopp och mobilfri tid.