Skriva arbetsdagbok?



En liten och en stor. 

Bänkhäng

Pålsundet

Jag promenerade till jobbet i morse. Cykeln stod kvar där sedan i fredags då jag åkte direkt med tåget till landet. Det var en fin morgon längs Årstaviken. Jag försökte lyssna på A feast for crows men jag kunde inte koncentrera mig och gjorde en att göra-lista i huvudet istället. 
Jag har många gånger tänkt att jag ska skriva arbetsdagbok, men inläggen brukar upphöra efter någon vecka. Det blir aldrig en vana, förmodligen för att det är en grej som bör göras på arbetstid för att minnena ska vara färska. Sådant jag skulle vilja kunna gå tillbaka till är små och stora beslut jag fattat och varför jag valde att göra på det ena eller andra sättet och vilka diskussioner som förelåg. Över tid skulle det vara lärorikt. 
Bara idag har jag varit med och fattat en radda beslut – vissa mer genomtänkta än andra. 
Inget av dem skulle vara särskilt intressant för någon utomstående att läsa om men ett framtida jag skulle kunna tycka det. 

Hur skulle man bäst lägga upp en sådan dagbok? 

Imorgon byter jag jobb

En period är slut. I fredags gjorde jag min sista arbetsdag på branschredaktionerna för Byggindustrin och Fastighetsnytt. Det är ledsamt att lämna alla trevlig och kunniga kolleger men jag ser framemot den utmaning som nu väntar. På måndag, imorgon, kliver jag in på DN och axlar tjänsten som nyhetschef för Stockholmsredaktionen. Jag ser mycket framemot detta även om jag är både lite nervös och mycket ödmjukt inställd till vad som väntar. Att lära sig fungera i en stor organisation är liksom ett jobb i sig, ett dolt jobb som tar tid. Det är en del av arbetet som handlar om andra saker än nyheter. Man ska lära sig vilka andra funktioner och personer som ens egna arbete måste synkas med och förstå hur planeringen måste sköta för att ingen annan i kedjan drabbas. Först om några veckor är jag ha en hyfsad bild av vad det är för ett jobb jag tackat ja till. Det finns höga förväntningar på DN Sthlm, dock vet jag att de skiljer sig åt beroende på vem du frågar. Steg ett för mig blir att förstå hur de interna ser ut, skapa mig en så bra bild som möjligt av hur läsarnas förväntningar ser ut (både nuvarande och potentiella) och därefter försöka formulera en egen. Jag har vissa idéer redan nu men jag kommer att ligga lågt med dem tills jag har mer kunskap. Det kan ju vara så att jag tänker helt fel. 

Kom gärna med inspel på vad du vill läsa i DN Sthlm. Ange gärna om du är prenumerant och om du inte är det; ange vilken typ av innehåll som skulle öka chanserna för att du skulle bli det.

Ett välkommet avbrott bland alla långsamma dagar

Vaknade tidigt idag men lät bli att gå upp. Eller jo, jag har gått upp och efter det har jag hunnit med både långpromenad, lussebullsbak, lite bokläsning och borrat upp ett par krokar till ljusstakarna som Helene köpt. Ändå känns det lite som att jag ligger kvar i sängen. Tempot i livet just nu är liksom nedskruvat. Att det blir mörkt vid tre förstärker det där dämpade. Jag brukar inte se framemot julen men i år tar jag sikte på den som en positiv happening. Vi stannar hemma. Låter bli att bjuda gäster. Barnen tycker att upplägget är perfekt. Om smittspridningen minskar och de allmänna råden förändras är det ju inget som hindrar en att hitta på något socialt.

Veckan som gick var jag inne på jobbet två dagar i rad för att vara med på inspelning av ett par programpunkter till Business Arena Stockholm, den stora mötesplatsen för fastighetsbranschen som i år sker digitalt den 8-9 december. Det var otippat kul att få träffa lite folk och leda paneldiskussioner. Allt var mycket smittsäkert, alla deltagare testades och det var aldrig fler än åtta på samma plats samtidigt. Jag presterade helt okej. Jag är rookie i moderatorrollen och det svåraste är att lyssna ordentligt på det som sägs och inte hänga upp sig för mycket på manus. Det ska bli spännande att se resultatet om ett par veckor. Den ena panelen behandlade ämnet logistikbranschens blomstrande i pandemin, den andra kretsade kring frågan om mobilitet och stadsplanering.

Min kollega Elin, reporter på Byggindustrin gjorde också ett inhopp i programmet, som expert i en diskussion om nybyggen som inte håller energimålen. Hon var grym på alla sätt och hela diskussionen blev mycket fin reklam för Bryggindustrin.

@ajennische

Rapport vecka 47: Colson Whitehead, Camilla Björkman och Covid-19

Det är en mörk eftermiddag i november och hela världen befinner sig i en pandemi som aldrig verkar gå över. Vi var ute och gick en lång promenad med tvillingarna i dag och de två timmarna, när det faktiskt var lite sol ute och benen fick röra sig, kommer att vara hela helgens bästa stund. Sonen var arg till en början eftersom han inte fick stanna inne och spela dator men efteråt sa han att det faktiskt varit ”ganska kul ändå” att följa med ut. En seger i det lilla. 

Jag har läst en bok under helgen, Nickelpojkarna av Colson Whitehead. En mycket stark roman om det segregerade USA på 60-talet och en uppfostringsanstalt med förlaga i verkligheten. Att kunna skriva så målande utan att vara explicit, som Whitehead gör, det är en stil jag beundrar. Det är väldigt lätt att se den bli filmatiserad. Whitehead har även skrivit Den underjordiska järnvägen men den har jag ännu inte läst. 

Stefan Löfven höll nyss sitt tal till nationen men vi satt och åt middag så jag såg det inte. Av rapporteringen att döma verkar det viktigaste budskapet ha varit att vi ska hålla i, att vi inte ska träffa folk och umgås den här veckan heller. Vi har redan bestämt att köra en hemmajul med enbart barnen. Det blir enklast så.

Veckan som kommer ser faktiskt ut att bjuda på lite mer variation än de senaste då det vankas digital konferens. I övrigt kämpar vi på med både Fastighetsnytt och Byggindustrin där målet är ökad läsning och prenumerationsförsäljning för båda. Jag ska påbörja en artikel om hur fastighetsutvecklare kan kommunicera med kommunerna för att den vägen driva affärer. 

Apropå affärer inom media och nya sätt jobba så är senaste avsnittet av Tidskriftspodden värt att lyssna på. Camilla Björkman från Breakit har som vanligt mycket intressant att säga, denna gång om poddar och affärsnätverk som premiumprodukt.

Tre korta

Substack-journalister, kan det bli även en svensk företeelse?

Att börja på Bonnier News och branschmagasin innebar flera nya insikter för mig. En har varit kraften i nyhetsbrev. Det är vår starkaste digitala kanal för både Fastighetsnytt och Byggindustrin. Och våra prenumeranter läser dem i högsta grad på sin dator på jobbet. Om det var allt fokus på mobilanpassning på StockholmDirekt så är just det inte lika viktigt för oss, än. 

Nyhetsbrev kan tyckas gammalt men är högaktuellt. Substack, ett amerikanskt bolag som erbjuder skribenter en enkel nyhetsbrevsplattform med inbyggd (valfri) betallösning, gör just nu stora landvinningar på framförallt den anglosaxiska marknaden. Casey Newton är senast i raden att ansluta sig. Han har jobbat på nättidningen The Verge på senare år där han gjort sig ett namn (och samlat en initierad läsarskara) på sin mycket kunniga bevakning av gränslandet mellan techbolagens sociala medier och demokratifrågor. Som anställd på The Verge har han skrivit nyhetsbrevet The Interface några gånger i veckan men det brevet och alla e-postadresser tar han nu med sig in på Substack där han ska pröva lyckan som sin egen. 

Det här är en mycket intressant utveckling. Frågan är någon enskild journalist i Sverige skulle kunna genomföra en liknande grej och kunna bygga sitt levebröd på det. 

Här är en bra artikel om Casey Newton i The New York Times.