Fattar ni hur svårt det är att få med alla ungar på samma sak. Det är svårt. Extra svårt är när man jobbar med stora åldersskillnader.
Och om man har semester och vistas ute på landet och rids av den där medelklassiga inställningen att skärmtid ska begränsas, ja då är det till att anstränga sig. För det är ansträngande. Men det kan löna sig.
Idag har jag lyckats lite med det där.
Först fick jag med mig alla fyra (storson med kompis och tvillingarna) ut i skogen för att kunna bygga ett nytt fotbollsmål. Det var efter frukost (vid lunchtid) och bra väder och därför lätt att säga nej till alla skärmar. Alla fyra hängde med på grejen DIREKT! (En vägrade lite först men bet ihop på grund av grupptrycket god bless).
När vi är ute i skogen erbjuder sig de två stora helt självmant att lära de två mindre att spela ett av sina appspel. Det är väldigt ovanligt. Det brukar vara typ krig mellan lag tonåring och lag lågstadiet. Jag sket i att det handlade om digitala nöjen och uppmuntrade initiativet och sa "bra då kan ni göra det när jag cyklar till affären och handlar till middag".
När jag senare kom tillbaka fick jag ut alla igen för att leka Burken (eller Dunken som andra säger). En sjukt analog lek. Alla var på!
Fantastiskt! (Jag tjatade kanske lite men på ett smart sätt, det är hela skillnaden. Och det är det där smarta man inte orkar när man är trött och sliten).
Vi höll på så länge att ungarna helt tappade koll på klockan och jag med och middagen blev sen men alla var glada och hade knappt tänkt på att de sprungit runt en lång stund. (Att leka med barn kan ju vara det tråkigaste ever men det här var genuint roligt).
Sedan spelade alla fyra appspel tillsammans igen i flera timmar. Tillsammans!
Mer vänner än vad barnen varit idag var längesedan.
Föräldraseger!
Nu är jag helt slut.