Åkte ner till sjön efter att ha ägnat halva dagen åt att klippa ner den äng som egentligen är gräsmatta. Det krävdes en avstickare till Katrineholm också tyvärr för efter en halvtimmes körning med gamla Klippo släppte hela kniven. Motorn gick för full maskin men inget rörde sig. In till Ekman & Davidsson alltså för att lämna in på lagning. Det skulle ta två- tre veckor att åtgärda felet och jag såg för mitt inre hur gräset på tomten växte över metern. Pappa kom till min räddning. ”Du kan låna vår”, sa han på telefon. Jag var tillbaka på torpet igen på mindre än en timme och kunde fortsätta meja ner det gröna hotet, metodiskt och med full gas. Det tog ett tag. Men jag blev klar.
Det var inte ens kallt i vattnet. Det var runt 20 grader! Jag doppade mig inte, jag simmade. Tröttheten jag känt under våren har gjort att jag knappt simmat över huvud taget och det kändes. Andningen flöt på bra men orken i armarna var det värre med. Men det gjorde inget. Det hela kändes föryngrande ändå. Barnen hade tur att träffa bästa sommarkompisen så det blev en fantastiskt fin stund.
Som av en händelse stötte jag ihop med Martin där nere vid sjön, en av de herrar som anordnar loppet Katrineholm Swimrun. Han kände igen mig och undrade om det blir repris. Jag sa ja, Daniel har ju lovat att teama upp med mig igen och om det fortfarande är aktuellt kommer jag att köra järnet.
Hela dagen har varit som en högsommardag. Strålande sol och både lunch och middag i trädgården. Som den rutinerade grillman jag är tände jag klotbucklan men överlät själva grillandet till min fru. Helene är en jävel på att grilla.
När jag stod på farstubron och drog i mig kvällens sista andetag syrendoft såg jag två fladdermöss virvla runt huset med sina svarta tysta kroppar. Ryckigt och snabbt.