Var du ett sådant barn som alltid frågade vad det blir för mat och som kunde känna genuin glädje över att får höra att det skulle bli något gott? Kanske frågade du redan tidigt på dagen vad det skulle bli till middag. Om svaret var önskat blev dagen plötsligt väldigt mycket bättre på grund av att den fått något att se framemot mot.
Jag var ett sådant barn. Men det är inget jag tänkt något vidare värst på på mycket länge. Men idag poppade det där upp i huvudet på mig. Det var något min son sa. Jag har kommit på att han är likadan. Goda matnyheter är bästa nyheter. Men frågar man honom händer det alldeles för sällan. Det är ganska mycket som inte smakar. Och det ska erkännas, det är inte alla dagar direkt jag (min fru är bättre) lägger manken till och försöka göra något utöver det vanliga. Extra god mat är roligare att bli serverad och äta än att laga. Åtminstone om det ska göras ofta.
Men jag fattar verkligen grejen med att fråga vad det blir för middag och vänta med spänning på svaret. Eftersom det kan avgöra hur resten av dagen ska bli. För olika rätter innebär ju faktiskt helt olika saker. Om det ska grillas blir det ju ofta lite festligt till exempel. Och sådant där känner ju barn av. Jag minns det själv. När mamma och pappa hade gäster och det skulle lagas något ovanligt. Då blev det något extra. Alla vuxna var glada och det blev kul och gott och samtal om saker vuxna annars inte pratade om. Om det är så man ska tolka barnens förväntningar inför middagen är de ju helt rimliga.