Jag var i Stadshuset idag med min kollega Patrik. Vi var där för att bevaka inledningen på den två dagar långa (två dagar långa!) budgetdebatten. Det finns mycket att säga om upplägget och om bristande medborgarvärde i samband med detta men nu ska jag lyfta fram en annan sak. Det fina med inledningen av budgetdebatten är att ALLA partier ostört får fem minuter på sig att berätta om sina visioner och mål för Stockholm. Även om det inte ger en heltäckande bild om vad de olika partierna vill och inte vill så tydliggör det vissa skillnader och likheter och redovisar vilken huvudinriktning partierna har. Om man bara ska gå på en debatt i kommunfullmäktige per år så är det den här du ska välja. Dock är det omöjligt för en vanligt arbetande människa att ta del av debatten som helhet. Den brukar pågå i ungefär 12 timmar i sträck, två dagar i rad. Ofantligt lång tid. Och kommer det åhörare måste de vara knäpptysta. De får inte klappa i händerna eller på andra sätt (med skyltar exempelvis) visa vad de tycker. Här är det politikerord mot politikerord som gäller. Frågestund existerar ej.
