Nervositeten som fanns innan försvann ju så fort en kom i vattnet och fick göra det en kommit hit för. Och som det gick. Jag och syrran sam båda som ett jehu. Jag är mycket tacksam till min vän Daniel som lånade mig sin heldräkt, den var ju som att klä på sig en tajt helkroppsflytväst. Simning har aldrig känts så kul. Helt på allvar.
Efter första kilometern, som gick mycket fortare än jag trott, tänkte jag ”snart kommer tröttheten”, men det gjorde den inte riktigt. Jag hade satt som mål att crawla hela loppet och det gjorde jag (med undantag för några korta bröstsimtag för att parera krockar). Det var väl det enda negativa, att det var bitvis trångt. Men hej, jag simmade in på 1:02:55 och hade kul under tiden så jag är mer än nöjd. Tack Vansbro för fint arrangemang. Tack syrran för pepp och sällskap. Det här gör vi om.