Bara namnet skickar mig till barndomen, häggmispelsylt. Den kokas på bären som växer på buskar längs stora vägen och som min pappa brukade ta gamla herrcykeln för att åka och plocka. Nu för jag traditionen vidare, men jag går. Vårt torp ligger närmare de bästa ställena. Nag trodde det skulle vara för sent men det fanns bär kvar. En liten hink fick jag ihop under förmiddagen. Nu står jag i köket och ser de koka ihop med socker och en liten skvätt citron. Det blir den optimala sylten till havregrynsgröt. Inget annat pålägg är lika gott. Smaken är svårt att beskriva. Kanske lite som blåbär och grön vindruva, men den måste upplevas.
