”Det syns knappt”, ljög jag

Jag var på krogen med brorsan och Jakob igår kväll. Det var en härlig kväll med bullrande skratt, tjeckisk öl, friterad ost och saltgurka. Brorsan gamla kompis Johannes tittade förbi också i en mycket fin Bolt Thrower-mössa. Johannes hade i sin tur med sig en vän som hette Kalle. Han hade otur för kort efter att han slagit sig ner råkade servitrisen slå ut en hel öl över hans skrev och lår. "Det syns knappt", ljög jag. Han lyckades inte övertyga sig själv trots en frenetisk insats med servetter och gick strax hem, stackarn. 

I källaren hälsade jag kort på Alfred Askeljung som jag intervjuat på ett seminarium om bostadsbyggande en gång. i övrigt såg jag inga kända ansikten. 

Idag är huvudet lite tyngre än vanligt men det var det värt. Jag behöver inte göra något ansträngande på ett tag. Fast det var lite av en prövning att ta sig igenom Thomas Mattssons extremt långa minnestext om reportern Ulf Nilsson. Men den var också inspirerande. 
Ulf Nilsson bara skrev och skrev. Sådant går jag igång på.