Sniglarna tog sig upp på vägen

Jag sprang när disken var gjord och alla barn fått middag. När jag hunnit dricka kaffe och äta en torr donut som blivit kvar bytte jag om och knöt skorna. Klockan var nio på kvällen och efter att ha haft regn i stort sett hela dagen blev den sena kvällen mycket vacker. Jag sprang på den igenväxta grusvägen mellan fälten och vidare bort mot allén och Leby. Där kröp sniglarna tätt över vägen. Bruna och hala. Jag undvek dem, satte ner fötterna på säkert avstånd. Det blev en bra runda. Jag kände mig stärkt efteråt och ryggen som gjort ont hela dagen svarade bra. Jag har lyssnat på Avantgardet och från att tidigare aldrig ha brytt mig det minsta fastande någonting nu. Herrindie som Georg Cederskog beskrev det i DN Kultur. Det går att teoretisera en hel del här (om herrar och kulturjournalistik bland annat) men jag skiter i det för då blir allt solkigare.