Sexton kilometer skogs- och grusväg bakom Bie

Morgonlöpning med Calle på andra sidan åsen är en sommartradition. Jag ställde klockan, åt en lätt frukost med en redigt stark kopp kaffe och joggade de två kilometrarna till deras ställe.

 Där möttes vi och satte sedan iväg på cirka 16 kilometer skogs- och grusväg bakom Bie. En mycket bra runda blev det. Även om jag fick lite känning i ena ljumsken så svarade kroppen bra. Och vi fick se en orre, en hona som plötsligt flög upp från en dike och in i skogen. Molnen hängde över oss hela vägen men det var först som jag kom hem igen som ett stilla duggregn började falla.

Till vardags hemma i Stockholm har jag aldrig sällskap när jag springer. Där är det bara på med lurar och stänga in sig i sig själv som gäller. Att springa med sällskap ute i naturen är en helt annan grej.