Det råder nya tider i Stockholms stad. En blågrön, förlåt, grönblå majoritet bestående av M, L, C, KD och MP har tagit makten i kommunen efter fyra år med rödgrönrosa styre.
Det här kommer att innebära förändringar på en rad områden. Några har de grönblå redan berättad om, andra kommer att bli kända om ett tag.
Vid ett maktskifte är det inte bara vi journalister som försöker ligga steget före och ta reda på vad som står näst på tur att stoppas, göras om, reformeras eller utlovas. Det är något som även helt vanliga stockholmare kan ägna sig åt. Den som är positivt inställd till det nya grönblå kommer att ta fasta på allt gott som kommer att ske, den som är negativt inställd kommer att vilja peka på dåliga saker.
Idag skrollade jag runt på Facebook och fastnade vid en grej i en lokalgrupp. I ett inlägg hade en person lagt en bild på en två år gammal motion från ett av de partier som nu igår i nya majoriteten.
”Det är den här idiotin som kommer att bli verklighet nu”, var kontentan av inlägget.
Jag tänker inte gå in i detalj på förslaget, som jag för övrigt inte har någon åsikt om. Det här handlar om vad en motion i Stockholms stad innebär, oavsett vilket förslag den innehåller.
Det tog ett tag för mig att förstå det här men i Stockholms stad blir motioner aldrig verklighet. Inte ens nya motioner blir verklighet i Stockholm. Här i vår stad är det bara partier i opposition, som inte har makten, som skriver motioner. Och förslagen blir aldrig genomförda. Man ska snarast se motioner som en viljeyttring. En beskrivning av vad den enskilda politikern (i vissa fall hela partiet) skulle vilja göra om hen fick bestämma helt självt. Att den majoritet som styr säger JA till ett förlag som läggs fram som en motion är lika med noll. Om förslaget gillas väntar man hellre, man snor idén och lägger fram den som ett eget förslag till beslut och genomför den. Då slipper man kredda någon annan. Tillvägagångssättet har till och med fått ett eget namn: Stockholmsmodellen.
Den grönblå person som skrivit det där förlaget som togs upp i Facebookgruppen sitter nu vid makten, och kan därför inte längre lägga fram bara det egna partiets förslag utan måste förhålla sig även till övriga i koalitionen. Så om hens förslag ska tas på allvar måste det först presenteras som ett förslag till beslut från den nya grönblå majoriteten som helhet.
Då och nu inte samma
Om motionen varit skriven av flera partier i koalitionen från början hade ju sannolikheten ökat för att idén skulle genomföras men det är skillnad på att tycka saker i opposition och som makthavare.
Tillbaka till det där Facebookinlägget. Visst kan det vara intressant att peka på vad ett parti velat före maktskiftet och visst kan det ge en vink om åt vilket håll saker och ting barkar. Men att läsa gamla motioner som ett facit av vad som nu kommer att hända är ytterst vanskligt.
Bättre då att fråga. Är det här fortfarande aktuellt?
Eller läsa budgetförslag. Där platsar bara det som prioriteras.