Vi är i Hovmantorp, home of svärmor Gunsan, och våren har tagit emot oss på varmaste sätt. Tjugo grader har det varit idag. Härligt såklart, men jag har svårt att inte tänka på
gångna sommarens torka med tanke på hur torrt det är i marken. Jag har rensat en slänt på sly och gammalt gräs samt klipp till en häck och det döda materialet bara yrde som fnöske. Mer tillfredsställande är smärtan i ansiktet och underarmarna efter att ha jobbat ute.
Hovmantorp är ett välmående villasamhälle intill sjön Rottnen, cirka fem mil från Växjö. Förr kretsade mycket kring glasbruket som ligger mitt i byn men det är stängt sedan många år. Här finns otroligt mycket fina hus och det är tydligt att folk gillar att fixa med dem. Det finns några igenväxta tomter med gamla bilar på men de är undantag.
Jag tog en sväng med Gunsans cykel på eftermiddag för att köpa påskgodis. Nere vid Storgatan ligger en gammal mataffär byggd på sextiotalet som senare var en second hand-butik driven av Röda korset. En otroligt fin byggnad. Nu är lokalen hyrd av kommunen som gjort om den till ett kontorshotell. En fullkomligt värdelös idé vad det verkar för aktiviteten ser ut att vara extremt låg. Enligt Gunsan har där aldrig varit någon. Om man tittar in ser man ett kalt och fult möblerat rum som ingen kan hitta någon inspiration i. Synd. För utifrån är det sannerligen grannt.
Vackert var det också nere vid den lilla badplatsen. Glittrande vatten och blänkande ljus. Jag var nära att få med mig tonåringen på ett bad man han var för trött som det heter. Bättre lycka imorgon kanske.
Helene fick feeling och drog till en handelsträdgård. Sedan planterade hon sallad och spenat så det stänkte om det.
