Det är något med torpet. Djur dör här. 2011 var det en död grävling på dass.
Senare samma år hittade jag en död räv i vedboden.
Och nu idag en död uggla i ladan.
Jag hade gått ut och in många gånger innan jag såg den i ögonvrån, något fluffigt som inte borde vara där. Jag tog instinktivt ett steg tillbaka när jag förstod att det var ett djur. Det tog dock inte många sekunder att förstå att det var dött. Ugglan låg där helt stilla och hel. Med tanke på att den inte luktade eller hade synbara skador på kroppen kan den inte ha legat där så länge. Jag bet ihop och bar ut den på en spade. Men det var inte utan motstånd. Jag ogillar verkligen den särskilda liksom både mjuka och hårda känsla som ett dött djur ger när man ska lyfta det, även om det görs med verktyg så känner man det. Att det varit något levande.
Barnen ordnade med en hedervärd begravning bakom ladan och ugglan fick med sig en bukett vitsippor ner i jorden. Jag är dålig på fåglar men tror att det var en kattuggla, på grund av den gula näbben.
