Gungträdet fick sig en kyss i senaste blåsten. Tur ingen gungade. Helt av. Så jag plockade fram lite old school-material och tog på mig rutiga skjortan. Det var en pärs. Men jag snyggade till det lite i alla fall. Och det blev flera lass med ved av päronträ.
Ser ni yxan? En present från min fru. Vass. Jättevass. En glädje att stå och svinga med.
•••
Mathias på granngården hann titta in med sin dotter en stund efter lunch. Vi pratade politik som vanligt. Ungarna lekte med hunden. På eftermiddagen kom Raggar-Nicke till garaget och mekade lite. Jag fick en snabblektion i gamla motorer. Han har en mycket fin New Yorker från -73 som jag gärna skulle lägga pengar på om jag hade några. Mamma och pappa hann också titta in. Här drar man till landet ett dygn och hinner träffa mer folk än hemma i stan. Så länge det är ljust tänker man ”det är ju så här man ska bo”. Sedan slår mörkret till. Jag minns hur jag brukade åka landsortsbuss hem från högstadiet och gymnasiet i Katrineholm och fick titta upp i himlen för att se var grusvägen gick någonstans. Det var till att följa den något ljusare rännan mellan träden för att inte kliva ut i dikeskanten. Jag hade aldrig någon ficklampa. Det blev liksom läskigare då. För man kunde ju råka få syn på någonting.
