Springa, dra sly, klippa ner vidrigt stickig och förvuxen nyponbuske, spika upp fågelholkar, dricka kaffe ute, äta lunch ute, grilla till middag, spana på svartvita flugsnappare och läsa en nördig tråd på nätet.
Sommarfeelingen från i morse har hållit i sig hela dagen. Corona känns långt borta. Sommaren känns nära. ”Det är här man vill vara nu”, sa grannen som kom förbi ute på vägen och vinkade på håll. ”Ja”, svarade jag. ”Man vill inte vara någon annanstans”.
Imorgon ska vi lägga i roddbåten och kanske ta en sväng. En kompis till ungarna ska vara hela dagen och på eftermiddagen kommer storsonen.
Om jag vaknar tidigt ska jag springa omkring igen. Det är så skönt att ge sig iväg direkt och låta kroppen vakna på det sättet. Koppen kaffe efteråt är den bästa på hela dagen. Det är överlag bra kaffe här. Vi har en gammal blå kaffebryggare som har något fel i sig som gör att värmeplattan blir lite för var. Men kaffet blir bara godare. Det får en djupare ton. Vissa skulle säga att det smakar bränt men det är fel.
Fortfarande paus
Jag har inte ägnat vare sig Facebook, Twitter eller Instagram något tid i dag heller. Men däremot har jag skrollat flödet på Micro.blog och läst i ett diskussionsforum om Write.as. Jag lär komma tillbaka till Twitter snart tror jag. Det är trots allt en tjänst jag gillar och har nytta av. Hur det blir med de andra får vi se. Jag ska väl åtminstone kunna vara utan de här tre appar i åtminstone en vecka eller två innan jag ger mig själv diagnosen digital lappsjuka.