En hård arbetsdag

Det började med en pressträff i ett industriområde i Solna. Moderaterna presenterar miljardsatsning på tunnelbanan, stod det i mejlet jag fick morgonen. Jag har bott i Västra skogen och hängde en del i Solna för sådär tio-femton år sedan men i dag var första gången jag besökte Blåkulla.

På pressträffen var det Kristoffer Tamsons (M), Irene Svenonius (M) och Pehr Granfalk (M) som pratade. De tvåmförstnämnda har jag träffat en massa gånger men Granfalk var första gången. Jag träffade Leif Oldenburg också. En kollega inom Direktpress-familjen som jobbar på Vi i Solna. Honom hade jag bara sett på Facebook tidigare. Gav intryck av att vara en lokalreporter av den gamla skolan. Har järnkoll på folk och platser men skulle aldrig ta med en laptop. 

Dagen fortsatte med jobb på redaktionen fram till klockan 16. Då var det dags att dra till stadshuset. Skrev tre artiklar därifrån och sedan åkte jag hem, utpumpad.



Efter apokalypsen


Det ödsligaste som finns är tomma nöjesfält. Platser som är byggda för att sjuda av människor men som står stängda. Vi har ju varit på Kolmården i helgen och entré till djurparken ingick i hotellvistelsen. Det var lite djur framme.

Röd panda till exempel. Och tigrar och mulåsnor. Men berg- och dalbanan, karusellerna, glasskioskerna... post-apokalyptisk känsla. 

###


Den här boken lånade Micke ut efter att han lånat Fear and loathing in Las Vegas av mig. Den har legat på sängborden hur länge som helst men först nu har jag börjat läsa den. En av de första noir-deckarna sägs det. Verkar rimligt. Den är från 1978 och är mörk. Har läst några kapitel och jag gillar det. 

###

Imorgon är det KF-måndag. En helafton i stadshuset. 
Det blir vad det blir. Brukar alltid bli något. 

Kolmården – världens långsammaste

Sista helgen på sportlovet. Ungarna har varit lediga hela veckan, inte vi vuxna. 

Vi drar till Kolmården för ett dygn med alla på samma ställe. Djurpark, bad, hotell. Allt off season. Det är bättre än högsäsong. 
Servicepersonalen är långsam. Det går långsamt att få nycklar till rummet. Det går långsamt att hämta väskor och betala. Det kanske är det här som är relax, tänker jag. 
När det vankas middagsbuffé är det kö. Inte till maten utan för att komma in i den gigantiska matsalen. Väl inne finns det hur mycket plats som helst! 
Relax, som sagt. Blir väl jobbigt för personalen annars. 
Men maten är anpassad för barn och de äter och det är ju det viktigaste. För som alla föräldrar vet så blir allt roligare om barnen äter och så där. 
Jag har vart här en gång tidigare. På konferens med mitt första jobb, som elevassistent åt funktionshindrade. 
Det var ett bra jobb. Och det var första gången jag var på konferens. 

Imorgon är det frukostbuffé. 




Doften av mopedålder

Det är något visst med dofter. De kan skicka en tillbaka i tiden. Jag var med om det idag. För en stund sedan bara. 

En mycket specifik doft som jag först upplevde i en av bodarna när jag var tonåring och bodde på landet. Den dök upp igen. Oklart varför. Jag brukade vara där i boden och meka med min moped. Trimma den. Men mest laga den. Jag hade köpt den av Jessicas storebror Niklas och den var sliten som fan men huj vad den gick att trimma. 

Det blev en hel del lagande. Och eftersom jag alltid hade ont om pengar gällde det att vara kreativ. Mats som var den bäste på att meka (och vars far var lärare på fordonsteknisk) lärde mig att man kan göra nya packningar av gamla mjölkpaket. De gick sönder hela tiden eftersom vi skruvade av cylindrarna så ofta. Det gällde att klippa ut rätt form och sedan varmköra motorn försiktigt så att plasten på mjölkpaketspappret liksom smälte ihop med kartongen. Det var svårt att inte bli för ivrig. 

Hursomhelst, den doft jag kände idag var densamma som den av smält mjölkkartongsplast i en bod på landet. Kanske en av de bästa dofterna jag känt.





På besök i Solariesolna

Solarier brukar ligga i källarlokaler på mindre gator. I Solna finns två stora solarier mitt i centrum. Jag tänker på det konstiga i det varje gång jag är där. Jag trodde ingen förutom body builders solade längre. Men i Solna älskar de det. 

Till slut kom jag på varför. Sol-na. 

Jag åker till Sol-na en gång i veckan med ungarna. De har simskola där. Läraren drar dåliga skämt. Förra gången sa han att han skulle skjuta var tionde barn för att öka deras motivation. Inget av barnen fattade det skojiga. Idag bad han föräldrarna om ursäkt.