En loge full med barn. Då vet man att det är sommar.
Det kom regn också. Det kommer att göra allt som växer gott, både överhettade ungar, växter och djur.
Lördag och första dagen på semester sitter jag och barnen nu på ett tåg i Mälardalen på väg till torpet. Det innebär blandade känslor. Första dagen på semester är också den dag då nedräkningen mot dess slut inleds. Jag tror gårdagen på jobbet egentligen var den bästa dagen, en dag inför en lång ledighet full av arbetsuppgifter och längtan efter det som komma skall. Före är nästan alltid bättre än i. Försommar slår sommar. Dagen före julafton slår julafton och så vidare.
Det här var också temat för en av spanarna i P1 igår. Jag brukar alltid lyssna på programmet när det går i repris på lördagsmorgnar och därför hörde jag det tidigare idag. Det är ofta en besvikelse. Alldeles för många av spaningarna känns allt annat än pigga spaningar. Jessica Gedin är ett ständigt undantag från detta, hon är alltid intressant att lyssna till.Idag var prästen Camilla Lif också bra, hennes spaning om just semester bjöd på igenkänning. Före är bättre. Nu är det igång och måste anstränga oss för att fånga den. Vara i den. Uppskatta den och varandra.
Jag lägger ribban på en lagom nivå.
|
|
Det där kan få allt att svindla ibland.
Plötsligt sitter vi hemma i köket på Södermalm, med veckorna på torpet bakom oss. Ett par timmar i en bil och tillvaron blir en annan igen
Det är svårt att sätta fingret på vad som skiljer den från tidigare, men något är det. Den här sommaren är annorlunda. Jag njuter varje morgon av att få vakna långsamt, vattnet i sjön är så varmt att jag kan simträna utan dräkt och kvällarna är vackrare än någonsin. Men det är som att något fattas. Kanske är det bara dålig planering. Helene jobbar i stort sett hela min semester och sedan blir det tvärtom, jag jobbar på hennes. Det ger inte det grundade lugn som jag brukar känna här. Jag tycker att tiden går för fort. Inte bara semesterdagarna utan livet i stort. Det stressar mig.
Jag försöker att stanna upp då och då, rent bokstavligt stanna upp för att bara registrera stunden. Hur doftar det? Hur känns vinden mot huden? Hur skulle jag beskriva himlen? Igår kväll hade molntäcket en så skarp kant som fick det att se ut som att himlen slutade tvärt. Tanken fick mig att minnas pappas samling med Asterix-album. Det enda de tappra gallerna är rädda för är att himlen ska falla ner över deras huvuden. I dag är himlen mindre dramatisk. Det är inte heller riktigt lika varmt som det varit senaste veckan. Det passar bra. Planen är att jag och barnen ska åka in till mor och far och hjälpa dem med trädgårdsarbete. Då kan jag passa på att låna deras tvättmaskin också.
Men först ska jag sätta punkt här, dricka upp morgonkaffet och läsa några sidor i Devil House av John Darnielle som jag fått av min vän Johannes. Darnielle är tydligen inte bara författare utan även en frontperson i indierockbandet The Mountain Goats. Det sa mig ingenting tidigare, nu vet jag hur de låter.
Var hos mamma och pappa idag och hjälpte till med trädgårdsarbete. Jag klippte deras häck. Den är stor och tjock. Det blev ett dagsverke. Vi åt lunch och pratade om existensen. Mamma hade tittat på hela nya serien med Gina Dirawi och fann poänger. Jag har inte sett en sekund av den men jag har läst rubrikerna till några recensioner. Alla handlade om hur självcentrerad hon är. Mamma tyckte inte det, hon menade att Gina är bjussig. Jag får titta vid tillfälle och bilda mig en egen uppfattning. På kvällen tittade Anna förbi. Jag sprang en sväng. Diskade. Funderade en sväng på jobbet och på sommarsolståndet som var igår. Nu blir det snart mörkare igen och det är alltid svårt att hantera. Sommaren hinner aldrig börja förrän den går mot sitt slut.
Imorgon ser det ut att bli en dag med sol och bad. Sedan är det midsommarafton.