Simmade ganska länge men tjenare vad det känns segt

Det har gått några dagar sedan sist. Jag har ju blivit tvungen att åka ensam tillbaka till stan för att jobba när övriga familjen är kvar och krigar på med #torplife. Det tog emot som fan, men väl på plats är det ju liksom bara att kötta på. Och kollegerna är grymma, som vanligt. 

50-metersbassängen

Det svåraste är tiden efter jobbet. Helt ensam hemma med fru och barn på annat håll och inga kompisar i stan. I en knäckande varm lägenhet. 
Idag efter jobbet åkte jag istället direkt till Eriksdalsbadet och simmade. Jag har ju ett lopp att tänka på goddamnit och att springa känns inte det minsta lockande.
Jag höll mig i crawlfilen i den stora utomhusbassängen och körde sex gånger 200 meter med kort paus mellan varje set.  Egentligen hade jag velat köra längre i sträck men jag hade inte riktigt orken. Det blev ändå ett bra träningspass. 

Novis

Men jag har mycket kvar innan jag blir en duktig simmare. Jag kan crawla utan problem med andningen, men jag tycker det är svårt att komma upp i ett snabbt och hållbart tempo. Jag är för svag helt enkelt. Jag måste helt enkelt nöta mer. Dessutom måste jag bli rent muskulärt starkare för att kunna hålla fart. 
Jag kanske går dit igen redan imorgon. Egentligen skulle jag behöva springa lite mer också innan Katrineholm Swimrun den 5 augusti, men i den här värmen tar det emot. 
Det viktigaste är att jag slipper skämma ut mig inför min team-kamrat Daniel Eriksson. Men så illa är det nog inte med formen trots allt. 


Hade äran att prata lokaljournalistik med journalister från Kuba



Det har varit ett omväxlande dygn. Igår kväll satt vi på flygplatsen i Palma och tittade på Sverige-Schweiz och i morse stod jag på jobbet inför åtta kubanska journalister och pratade om fri press och lokaljournalistik. Ett besök arrangerat av människorättsorganisationen Civil Rights Defenders som min käre kusin Erik jobbar på. 


Det var väldigt roligt. De hade bra frågor och det blev en givande samtal om hur och varför vi jobbar som vi gör. Vad vi kan och inte kan publicera. De kubanska journalisterna jobbar under helt andra förutsättningar än vi. På Kuba råder inte pressfrihet och det är farligt att skriva och publicera sådant som staten inte gillar. 
Mötet var en nyttig påminnelse om hur lätt det är att jobba som journalist i en fri demokrati jämfört med Kuba som är en enpartistat utan fria och demokratiska val. 

Ny Sös börjar få rätt färg

Det var måndag idag. Stressigt och långsamt på samma gång. 
Fick lite action när jag cyklade till T Stadion för att ta lite bilder när polisen spärrat av platsen efter en grov misshandel, men annars var det bara gnet. 
Och telefonen plingade som besatt hela vägen hem vilket höll på att få mig helt ut spel. Någon gång kommer notiserna göra mig galen på riktigt. 

Men det som var tvunget att bli gjort blev gjort och ungarna blev hämtade och fick mat och allt det där. 

Varför envisas lokaltidningar med utrikes och riks?

Är på weekendresa i Örebro. Bad med ungarna på Gustavsvik och en hotellövernattning. Lyckat på alla sätt. I hotellmatsalen läste jag NA, lokaltidningen som ingår i Mittmedia-koncernen. En rapp och välpaketerad tidning vad det verkar. I den del som bevakar Sydnärke, alltså de mindre kommunerna i länet, läser jag flera fina lokaltidningsnyheter. Vad ska hända med alla tomma lokaler i Askersunds centrum? Vilka frågor var hetast på Laxå kommunfullmäktige? Varför är snöröjningen så dålig i Bergslagen?

Men! Varför fortsätter prenumererade lokaltidningar med omvärldsbevakning från TT, riksnyheter från TT och nationell sport från TT?
En stor del av tidningen utgörs av icke-lokalt material som gör att den går upp i format och blir dyrare att trycka, dyrare att distribuera och dyrare att prenumerera på. 

Det där bygger på en gammal men ännu rådande föreställning om att en lokaltidning ska vara heltäckande. Det känns inte up to date och måste vara ekonomiskt osmart.