Imorgon börjar årets blogg 100. Utmaningen som går ut på att blogga minst en gång om dagen under ett hundra dagar i följd.
Jag blir glad varje gång den där loggan dyker upp på Fredrik Wass facebook någon gång i slutet av februari.
Utmaningen är en uppmuntran. Även om jag aldrig haft några större läsarskaror gör sammanhanget att det känns roligare än annars att fylla ens personliga utrymmet på internet med nytt innehåll.
Jag har försökt två år tidigare och nästan klarat det. Nu är det tredje gången gillt. Om jag ska vara helt ärlig var jag först tveksam till att vara med.
Det finns så mycket viktiga saker att säga i vår tid och varför ska jag då lägga tid på en blogg som väl närmast kan beskrivas som en dagboksblogg? Mer genomarbetade texter hinner jag inte med. Jag skriver hela dagarna på jobbet så när det är slut finns inte mycket kraft kvar.
Men kanske finns en poäng med det allra enklaste också. Det kan vara inspirerande att få kika in i andras vardagliga liv. Och det kan vara roligt att berätta om det. Jag fokuserar på det senare.
Så länge blogg 100 känns kul är jag med. Det står ju vem som helst fritt att inte läsa. Vi behöver mer kul. Fight for your right to party så att säga.
Nu kör vi!