Oh yes den här lördagen

Jag ser det här som ett av stans tydligaste meddelanden. 

Ändå är det lite svårt att tolka. 

Vad betyder det?

PB has left the building

Det ryktas om att #kaffemaskinen ska bort. Läckta uppgifter säger att nuvarande leasing-avtal snart löper ut och att vår älskade kaffemaskin då ska bytas ut. 

Ingen kunde vara mer ledsen än Per. Få har kämpat lika outtröttligt som han. Vareviga dag har han missionerat om den vänstra maskinens fördelar (vd:s favorit också faktiskt). Häromdagen gjorde han också avslöjandet att det är bara är från den vänstra som man kan köra en dubbel svart kaffe i en Roxen-kopp. Dubbla från den högra och ---> översvämning. 

Per kommer kanske inte att få uppleva de sista veckorna med gamla maskinen eftersom han drar på långsemester.  Vi passade på att säga farväl över en slät kopp fika tidigare idag. Det var oerhört starkt. 




Konsten att stanna upp och ba "hallå!"

Är trött efter den här dagen. Den var intensiv. 

Många bollar har kastats i luften och de flesta har tagits emot. 
Den har också varit lärorik. Ibland måste man tvinga sig själv att stanna upp och tänka igenom vad man gör, innan man är klar. Kanske är det fel att fortsätta?
Vissa gånger är man så uppe i saker att det bara rullar på, i hög hastighet. Då sker lätt misstag. 
Det skedde ingen katastrof idag. Långt ifrån. Men jag fick en tankeställare. 

Leif-Ivan ringde upp från Florida

Vi fick ett tips om att entreprenören Leif-Ivan Karlsson som vi intervjuade i höstas konkat med syfte att bli av med personalen. För en gångs skull visade sig att det var exakt så.

Leif-Ivan Karlsson ringde själv upp från Florida och talade om hur det låg till. Artikeln går att läsa här.

###

Det här dagliga bloggandet har lett till att jag letat runt lite mer än vanligt för att hitta andra notoriska skribenter. Rasmus Elfton (en före detta bloggare på Södermalmsnytt) till exempel har en tjusig liten pjäs här.

### 

Och så var det det här med vintern som kom tillbaka med besked. I morse mötte jag en lastbil som stod och snurrade på Jägargatan på väg upp till Södersjukhus-bygget.



Det fina bara fortsatte

Efter en stressig arbetsdag är det inte alltid etta på listan att skynda sig hem för att laga middag åt barnen (efter att ha hetshandlat någonstans på halva vägen).

I dag blev det så där som det blir ibland att man bestämmer sig för att gå från jobbet senast klockan 17 och sedan kvart i händer något som tvingar en att stanna till klockan halv sex.

Jag skulle handla middag och sedan laga den tills alla barn kom hem från träning och annat. Det blev ju skitstressigt såklart. Men jag hann. Och till skillnad från många andra tillfällen under sådana omständigheter blev jag glad när ungarna väl var hemma.

Jag smällde ihop en enkel rätt baserad på lika delar spaghetti, rester och halvfabrikat OCH VAD HÄNDER!? Dotter säger spontant "det var jättegott".

Och det fina bara fortsatte. Sonen gjorde läxan utan tjat (nästan). Mycket koncentrerat och med glädje! 

Det är viktigt att komma ihåg sådant här. Det är därför jag skriver ner det. Det är de där små grejerna som man ofta inte lägger någon större vikt vid för att man är ouppmärksam, stressad eller bara trött - som kan göra hela skillnaden mellan bra och dåligt.

Tack barn.

###

Det var punschrullens dag i dag. Å vad vi mös på jobbet. Särskilt Håkan. 

###

Och vintern kom tillbaka. Å vad jag mös när jag cyklade till jobbet (inte).

###

Imorgon är det 8 mars. Det märks på en rad ställen i stan.