Regn

En loge full med barn. Då vet man att det är sommar.

Det kom regn också. Det kommer att göra allt som växer gott, både överhettade ungar, växter och djur.

Tiden före semestern

 Lördag och första dagen på semester sitter jag och barnen nu på ett tåg i Mälardalen på väg till torpet. Det innebär blandade känslor. Första dagen på semester är också den dag då nedräkningen mot dess slut inleds. Jag tror gårdagen på jobbet egentligen var den bästa dagen, en dag inför en lång ledighet full av arbetsuppgifter och längtan efter det som komma skall. Före är nästan alltid bättre än i. Försommar slår sommar. Dagen före julafton slår julafton och så vidare.

Det här var också temat för en av spanarna i P1 igår. Jag brukar alltid lyssna på programmet när det går i repris på lördagsmorgnar och därför hörde jag det tidigare idag. Det är ofta en besvikelse. Alldeles för många av spaningarna känns allt annat än pigga spaningar. Jessica Gedin är ett ständigt undantag från detta, hon är alltid intressant att lyssna till.Idag var prästen Camilla Lif också bra, hennes spaning om just semester bjöd på igenkänning. Före är bättre. Nu är det igång och måste anstränga oss för att fånga den. Vara i den. Uppskatta den och varandra.

Jag lägger ribban på en lagom nivå.



Tvillingarnas födelsedag

Åren går. Sommaren tvillingarna fyllde ett år fick vi tillgång till torpet. Idag fyller de fjorton. Däremellan har en väldig massa saker hänt, men torpet är kvar och vi i det. En bra sak.

Förlorat och hittat

Det går vita gäss på havet nedanför den lilla samlingen stenvillor. Elledningarna svajar, solmadrasserna surrade i sina träbottnar på terrassen.

Jag tar en klunk av iskaffet, mandelmjölken fanns på närmsta minimarket. Där fanns också feta på lösvikt. Äggen plockade jag i en plastpåse ur kylen, ett tjog, och vid kassan några apelsiner. Lite bubbliga och gröna i skalet men smaken sötare än någon jag tidigare smakat. Cikadorna lyckas överrösta vinden även idag.

Ena nyckelknippan försvann igår. Vi upptäckte det på kvällen. Den låg i ena ryggsäcken när vi var på stranden. Jag sprang tillbaka till platsen vi varit på, några kilometer bort. Det hann bli mörkt men solstolarna låg kvar i samma position som när vi lämnat dem. Jag krafsade i sanden under ljuset från mobilen, andfådd och irriterad. Gav upp och började promenaden tillbaka.

Familjen hade hunnit äta klart när jag nådde restaurangen. Beställde in musslor och en stor öl, de övriga villiga att vänta. Vi kalkylerade över priset det skulle kosta oss att ersätta förlusten, och när vi skulle komma med den dåliga nyheten. Redan ikväll eller först imorgon? När vi betalade dök den upp, knippan låg i myntfacket i H:s plånbok. Säkrad för vind och barnhänder och sedan bortglömd.

Lättade gick vi hem i natten.

AJ

Jobba sent – men sedan då?

Det blev sent. En nyhetsartikel behövde bli klar och det gjordes avvägningar in i det sista. Jag fick ringa och sköta kommunikation i Slack samtidigt. När jag äntligen skulle gå hem hade jag slarvat bort mina nycklar. Jag hann ut till cykeln innan jag upptäckte det, och fick vända. Inne på redaktionen igen blev det mer jobb. En knapp timme senare gick jag varv på varv inne på redaktionen för att hitta nyckelknippan. Jag letade på toaletter och i soffor, gick igenom alla fack på väskan och uppmanade alla att hålla utkik. Framgången uteblev. 

 – Jag skiter i det nu och går hem. Får hoppas någon hittar dem imorgon, skrev jag till min fru. 

Sedan tömde jag väskan och hittade dem. Gömda under datorn i ett fack jag aldrig lägger nycklar. 

 Kom jag hem glad och pigg? 

Nja.

AJ