Raka klippor ner mot Atlanten

Jag blev lite rastlös efter lunch i huset och gick ut för att se mig omkring i området och för att hitta återvinningsstationen som tyskan gav en vag vägbeskrivning till. Jag hittade den ganska snabbt så bestämde mig för att gå en bit till. Nerför en grusväg några hundra meter mot havsljudet kom jag hit. Vilken vy!

Portugal

Vi lyckas alltid planera våra resor så att första timmarna efter landning måste ägnas åt några timmars mörkerkörning på kurviga vägar upp och ner över berg. Men det är det värt. Även denna gång hamnade vi till slut i ett mycket fint hus utanför stan, nära havet. Går man ut hörs Atlantvågorna slå.

Värden, en pratglad tyska som bott här nere i femton år, har gett oss bästa tänkbara välkomnandet och har laddat kylan med frukost eftersom vi kom så sent.

Ungarna kastade sig i poolen direkt. Tror det blir bra detta.

Nya Twitter igen och igen och igen – eller aldrig



Inslaget går att lyssna på här. Vore mer intressant att höra en analys som tar avstamp i användarbeteende än ”kriget mot Twitter”. Det finns en rad andra utmanare som jag tycker borde nämnas också. Mastodon, Bluesky (som Twitter-grundaren startat), T2 Social (som andra Twitter-människor startat), Nostr och Micro.Blog till exempel. 

Blåbärssylt

De växer ojämnt. Vissa stånd är fulla, andra har inga bär alls. Men det finns. Jag var ute i skogen i tjugo minuter och kunde plocka ihop till en fin burk med blåbärssylt.

Det är mycket tillfredsställande att plocka bär i skogen och själv förädla dem. Allemansrätten är en blessing.