Jag hade förberett mig på att tappa kontrollen men så här... nej det var oväntat

Jag var faktiskt lite nervös tidigare i veckan. Skulle gästerna ha trevligt? Skulle de gilla upplägget? Skulle pappa bli glad? Skulle alltid fungera rent praktiskt? Har vi glömt något väsentligt?

Jag och mina systrar bestämde för cirka två månader sedan att att ordna fest för pappa på hans 70-årsdag – utan att säga något till honom och utan att dra in morsan. Det sistnämnda var viktigt. Om hon invigdes skulle det bli hon som fick dra det tunga lasset. 

WhatsApp-tråden som jag och syrrorna haft... ja det såg lite darrigt ut ett tag men så här en dag efteråt – vilken succé det blev. Så skönt. Allt blev bra. Och vi själva hann dessutom ha trevligt. 

Pappa blev rörd till tårar och gästerna tackade för en fantastisk fest. Själv bölade jag som ett barn när jag skulle hålla tal. Det bara knöt sig så fort jag ställde mig upp och tittade på pappa. Jag hade förberett mig på att tappa kontrollen men så här... nej det var oväntat. Fick hålla tag i stolsryggen framför mig och bara andas flera gånger. 

Jag förlorade en hel del retoriska poänger på vägen men tog igen det med desto mer känsla. Huvudpoängen gick fram tror jag. Av reaktionerna att döma var det ett lyckat tal. Jag kommer knappt ihåg något av det själv. 

Idag är jag helt slut. Och glad. Utöver festen med allt som hör till så hann vi hänga några timmar på torpet också. Vi stannade till där idag på väg hem. Grillade, gungade, sågade ner några pinnar och satt i solen. Den värmde. Jag hade gjort mycket för att kunna checka ut från jobbet redan nu och bara stanna kvar.

#torplife will rise again!


Manspotting

I morse på väg till jobbet såg jag Martin Åhdal på Hornsgatan. Han såg bestämd ut. Fokuserad. Hade en axelremsväska i brunt skinn. 

Jag har aldrig träffat honom men såg på en gång att det var han. 
Bara sekunder senare såg jag Ernst Billgren. Vid Slussen. 
På väg hem från jobbet såg jag Martin Åhdal igen. Vid Coop Mariatorget. 

Sent igår kväll såg jag den snyggaste taxibilen ever.  

En perfekt scen i en bok om Stockholms media- och pr-damm

Pressträffen som AMF Fastigheter anordnade idag skulle kunna ha varit en perfekt scen i en bok om Stockholms media- och pr-damm. 

Så mycket copysnack och insäljande konceptbeskrivningar. 
Om jag vore en annan typ av journalist av mer kåserande snitt och med gott om tid hade jag skrivit en lååång text om upplevelsen. 
Mattias Stangl, vd för Hobo hotell, är värd att nämna. Han är fantastiskt underhållande att lyssna på. Han kan verkligen konsten att stapla engelska modeord på varandra på ett sätt att det faktiskt låter naturligt. 

Det var hur som helst en trevlig pressträff. Anders Sundström var där och vi hann prata en lång stund om lokaljournalistik, om DN och om StockholmDirekt. Om webb och papper och om det dagliga gnetet. 

Dan Hallemar var där också. Han gör podcasten Staden och är förläggare på tidskriften Arkitektur. Jag har intervjuat honom på telefon några gånger så jag passade på att hälsa. Han var utsänd av Expressen men hittills har jag inte sett någon text. Kanske kommer imorgon. 

Cecilia Österholm var självklart där också eftersom hon jobbar med kommunikation på AMF Fastigheter. Hon är alltid bra att ha att göra med.  


Tvingad att åka till Vällingby

Beställde en grej på nätet och upptäckte när det var försent att det SKULLE HÄMTAS I BUTIK!

I VÄLLINGBY!

Fick alltså tvinga barnen att följa med direkt efter skolan eftersom jag var tvungen att ha grejerna hemma till imorgon.  

Det gick okej. 

Fontänen är ju fin.